måndag 19 februari 2018

Frankenstein

Alldeles i början av året läste jag den klassiska Frankenstein. Den är skriven av Mary Shelley och kom ut första gången 1818. I år är det med andra ord 200-årsjubileum för denna titel. Jag har läst en nyöversättning, gjord av Måns Winberg.


Omslag: "The Cup of the Giant"
En målning gjord av Thomas Cole 1833.

Jag har aldrig sett någon enda av alla de filmversioner som gjorts utifrån boken Frankenstein. Detta var på sätt och vis bra, eftersom jag inte var färgad av de filmatiserade tolkningarna då jag gav mig på den ursprungliga berättelsen. Det sägs ju att filmens monster och hans beteende verkligen är fritt tolkad och inte liknar Mary Shelleys originalversion.

Boken utspelar sig inledningsvis ombord på polarforskaren Robert Waltons fartyg långt uppe i Norra Ishavet. Robert skriver hem till sin syster om vad han upplever. En dag, skriver han i breven, får han syn på något ytterst märkligt ute på isen. På avstånd kan han se en människoliknande gestalt, som tar sig fram på isen med hjälp av hundsläde. Några timmar senare kommer sjömännen i kontakt med ytterligare en slädresenär, som dock visar sig vara medtagen. Han presenterar sig som Viktor Frankenstein. Robert plockar upp Viktor och får sedan höra dennes historia, vilken han rapporterar hem till systern.

Här kan man säga att nästa avdelningen i boken börjar. Läsaren (och Robert) får veta allt om Viktors uppväxt och utbildning. Det visar sig att han som ung man skickas iväg från hemmet för att studera på ett universitet. Hans favoritämnen blir de naturvetenskapliga och han slukar all litteratur han kan komma över. Även förlegade naturvetenskapliga teorier intresserar honom. Han kommer in på tankar om att försöka skapa liv åt död materia. Detta blir en besatthet och han stänger in sig i sitt studierum och laborerar. Med hjälp av kroppsdelar från döda människor försöker han skapa en ny människa och väcka denna till liv. Resultatet blir dock så skrämmande att Viktor flyr från sitt studierum.

Under tiden som Viktor är borta, ger sig varelsen han skapat av från studiebostaden. Ensam och övergiven, utan minsta kunskap om världen och människorna, söker sig denna varelse ut för att försöka skapa sig en tillvaro på egen hand. Genom att iaktta allt som sker omkring sig lär han sig alltmer om hur saker och ting fungerar. Varelsen känner sig dock ensam och försöker komma i kontakt med människorna. Han har helt igenom goda avsikter med detta. Han vill helt enkelt skaffa sig vänner och få vara delaktig i en gemenskap. Men då får han på ett brutalt sätt lära sig att han ser fruktansvärt otäck och skrämmande ut i människornas ögon. Somliga flyr från honom och en del jagar honom med vapen och kastar sten på honom. Han förstår att de ser på honom som på ett monster. Ensam och ännu mer övergiven flyr han långt ut på landet där han försöker hålla sig undan.

Frankensteins monster kommer på idén att han ska söka upp sin skapare igen. Han ska helt enkelt kräva att Viktor skapar ytterligare ett monster, som kan bli en vän och hustru åt honom. Då monstret finner Viktor går berättelsen in i ytterligare en berättardimension; det är nämligen nu som monstret berättar för Viktor vad han varit med om sedan han väcktes till liv.

(Hänger du med här: polarforskaren Robert berättar för sin syster vad Viktor berättar för honom och Viktor berättar inte bara som sitt eget liv utan även vad monstret har berättat för honom om sitt liv som monster. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man kommit så här långt i boken.)

Nåväl, Viktor Frankenstein vägrar gå med på monstrets krav, varpå monstret utslungar en förbannelse över Viktor. Denna förbannelse går ut på att allt som Viktor håller kärt ska förgöras. Viktor ska bli lika ensam som monstret. Viktor, som befunnit sig på resa långt hemifrån, skyndar mot hemtrakterna. Men vart han än kommer och hur han än gör för att skydda sig och de sina, upptäcker han att förbannelsen undan för undan uppfylls. Till sist är han ensam kvar och inser att han måste jaga monstret och förgöra det, om han så skall jaga honom över hela världen. Och det är genom denna jakt som både monster och Viktor till sist hamnar på Ishavets is och blir upptäckta av polarforskaren.

Berättelsen innehåller många mycket tänkvärda och gripande händelser. Monstret och hans tillvaro samt hans försök att få en vän är hjärtskärande och tankeväckande. Men på slutet blir boken tyvärr mycket seg och tråkig. Under hela Viktors jakt på monstret finns inget spännande eller ens tänkvärt, tycker jag. Det var dock intressant att ha läst denna klassiker för att känna till vad den egentligen handlar om, men det är ingen bok jag kommer att lockas att läsa om.



söndag 18 februari 2018

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Boken med den långa och lite omständiga titeln Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap har blivit film.


Omslaget till pocketversionen.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap kom ut på svenska första gången i september 2008. Då var det inte alldeles vanligt att förlag här i vårt avlånga land publicerade eböcker. Därför finns tyvärr inte denna titel som ebok på svenska. För knappt ett år sedan kom den däremot ut som ljudbok. Lite mystiskt att förlaget då inte passade på att även "skruva ihop" en ebok av den, tycker jag.

Av någon lustig anledning har jag helt missat att läsa denna bok, som annars låter som en alldeles given berättelse för mig. När den kom 2008 hade jag nämligen ingen läsplatta, och skulle mycket väl ha kunnat hänge mig åt pappersboken. Så här skriver förlaget om berättelsen:
"London januari 1946: Livet börjar så smått återgå till det normala efter kriget och för författaren Juliet Ashton innebär det att hon nu på allvar kan börja fundera på sitt nästa bokprojekt. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams på den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen. 
Juliet och Adams börjar brevväxla. Han berättar om livet och människorna på ön och om tyskarnas ockupation av Guernsey under krigsåren. Och han berättar om öns mycket speciella läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas av deras öden och liv och bestämmer sig för att besöka sina nyfunna vänner. Det blir en resa som förändrar hennes liv. 
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en gripande och stark berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Hur människor under svåra förhållanden hämtar kraft i läsningen och hos varandra."
Mary Ann Shaffer och Annie Barrows heter författarna, som dessutom är släkt med varandra. Annie är nämligen Marys syskonbarn. Bibliotekarien Mary Ann Shaffer gjorde med denna berättelse debut som författare. Tragiskt nog blev det också hennes enda bok, eftersom hon dog 2008.





Frågan är nu om jag ska försöka stå ut med att läsa denna berättelse som pocket, med alla de negativa konsekvenser* det för med sig, eller om jag ska lyssna på ljudboken. Eller ska jag rentav invänta att filmen kommer, och se den i stället?




*Pocketböcker har inga marginaler att tala om. Texten är pytteliten och radavståndet nästan obefintligt. Och inte kan man göra något åt det hela heller. För att inte tala om hur det prasslar då man ska vända blad i en pappersbok. Nä, tacka vet jag att läsa eböcker i en läsplatta. Då kan man göra sina personliga inställningar och njuta av läsningen.

fredag 9 februari 2018

Systrarna

Jisses, vilken bok! Systrarna är både spännande och låter läsarens fantasi gå i flera olika kringelikrokar. Claire Douglas heter författaren. Hon har också skrivit Ung kvinna saknad, som jag läste för ett tag sedan. Översättningen till svenska har Ing-Britt Björklund gjort.


Omslag: Lars Sundh.

Abi har satt livet på paus sedan hennes tvillingsyster dog i en tragisk bilolycka. Det var Abi som satt bakom ratten, och hon kan inte sluta anklaga sig själv för Lucys död trots att domstolen frikände henne. Abi har bara kontakt med en enda väninna från förr, och det är bara denna väninna som känner till att Abi flyttat från London till Bath i hopp om att kunna starta ett nytt liv och så småningom hämta sig från den bottenlösa sorgen.

I Bath får Abi kontakt med Bea, en jämnårig kvinna som är otroligt lik Lucy, och hennes tvillingbror Ben. Bea äger ett stort fint hus, i vilket hon hyr ut rum åt företrädesvis konstnärskollegor. Där bor också brodern Ben. Ett rum blir snart ledigt och Abi får erbjudandet att flytta in. Det gör hon väldigt gärna, eftersom hon känt sig ensam i sin lilla etta och saknat kollektivboendets fördelar.

Ganska snart får Abi emellertid på känn att något inte riktigt stämmer. Bea tycks utveckla en fientlighet mot henne. Har Bea en "hemlig agenda" och ett helt annat än vänskapligt syfte med sin kontakt med Abi? Livet i huset blir inte som Abi tänkt sig. På något märkligt sätt känner hon sig förföljd av Bea – eller är det hennes gamla paranoia som ställer till det för henne? Tur då att Abi har Ben att prata med. Han är så förstående och känner sin syster så väl. Borde Abi inte ha flyttat in så snabbt hos Bea – hon kände henne kanske inte tillräckligt väl? Abis föräldrar och hennes gamla väninna är bekymrade. Vad döljer Bea?

Eller ... är det Abi som har en helt egen hemlig agenda? Vad döljer hon i sitt förflutna? Bea är inte heller nöjd med hur vänskapsrelationen med Abi har utvecklat sig. Varför har Abi till exempel stulit saker från henne? 

Författaren berättar omväxlande ur Abis och Beas perspektiv. På detta sätt får man som läsare en inblick i vad som händer på flera plan. Med stor skicklighet lyckas författaren lura mig att tro än det ena och än det andra om relationen mellan de båda kvinnorna. Till sist kommer den oväntade upplösningen och skruvar till berättelsen ännu mer. Systrarna är verkligen en mycket spännande bok – helt omöjlig att lägga ifrån sig!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...