måndag 26 juni 2017

Just nu funderar jag på ...

... varför inte den här lockande boken finns som ebok.


Vilket vackert omslag!

Den verkar vara både spännande och intressant. Läs gärna vad mor och son tyckte om Kryp på bloggen Med näsan i en bok. Den är en bok för barn, men kan säkerligen läsas med stor behållning även av ganska gamla "barn", som till exempel jag då. Så här presenterar förlaget boken:
"Under mystiska omständigheter försvinner Darkus Cuttles pappa från sitt forskarjobb på Naturhistoriska Museet. Borta utan ett spår, och från ett låst rum! Darkus måste flytta in hos sin excentriska farbror Max. De nya grannarna Humphrey och Pickering är två galna kusiner vars lägenhet kryllar av skalbaggar. Skalbaggar som visar sig vara allt annat än vanliga. En fartfylld bladvändare för alla som älskar spänning och äventyr!"
Frågan är om Opal tänker ge ut Kryp som ebok eller om jag blir tvungen att läsa den som pappersbok. ;-)



söndag 25 juni 2017

Ett eget hörn ...

... att läsa och skriva i – det har jag nu!


Fotograf: Bokskorpionen.

Litet, men naggande gott! :-)



lördag 24 juni 2017

Allt jag önskade

Lucy Dillons böcker har jag slukat så fort de kommit ut. Hon är verkligen duktig på att skriva feelgood-romaner. Därför var det förstås självklart att jag skulle kasta mig över hennes senaste titel då den kom ut i våras. Den heter Allt jag önskade och är översatt till svenska av Ann Björkhem.


Omslag: Anna Henriksson.

Caitlins äktenskap är på upphällningen. Hennes make får ett nytt arbete långt hemifrån och när Caitlin vägrar flytta med är det droppen. Hon vill inte rycka upp barnen med rötterna och hon vill ogärna lämna det charmiga lilla hus hon ärvt av sin mormor. Maken flyttar och arrangerar så att han kan få träffa barnen varannan helg i sin syster Evas bostad i Longhampton. Denna ort ligger ungefär halvvägs mellan hans nya bostad och Caitlins lilla hus.

Barnens faster, Eva, har dock sina egna bekymmer. Hon blev änka efter en stor TV-kändis för ett par års sedan och har sedan dess kämpat med att komma på fötter igen. Som tur är har hon två charmiga mopsar, Bumble och Bee, som ser till att hon kommer ut. De här hundarna kommer att att få stor betydelse även för Caitlins barn. Den yngsta, 4-åriga Nancy, tror nämligen att det är hennes fel att pappa har flyttat. Hon förändras och är inte längre den levnadsglada lilla flicka hon en gång var. Hon slutar till och med att tala med andra människor. Men det finns en som har Nancys förtroende – mopsen Bumble.

Vad vore fiktiva Longhampton utan sina hundar? Och vad vore Lucy Dillons feelgood-romaner utan hundarna? Lägg därtill relationsbekymmer, denna gång i form av Caitlins spruckna äktenskap, och Evas försök att skapa ett nytt liv efter makens död samt inte minst oron över ett litet barns välmående. Det enda jag möjligen saknar i just denna Lucy Dillon-bok är att Longhampton och dess övriga invånare inte får så stor plats. Normalt sett brukar en och annan huvudperson ur tidigare böcker skymta förbi, vilket jag tycker är kul. Dramatiska händelser finns det dock gott om, och gillar du Lucy Dillons böcker bör du inte missa Allt jag önskade.



fredag 23 juni 2017

Glad midsommar!

En trevlig midsommar vill jag passa på att önska genom att visa den här somriga bilden.


Fotograf: Bokskorpionen.

Så här trevlig utsikt har jag numera från min "uteläsplats". Inte helt fel! Boken som skymtar på läsplattan är Näktergalen, skriven av Kristin Hannah. Den är utläst nu och mina tankar om den kommer i ett annat inlägg.

Glad midsommar!
önskar



torsdag 22 juni 2017

Téléphonez-moi: La revanche d’Écho

Vet du vad en teatrofon var? Inte? Det visste inte jag heller förrän jag läste en väldigt intressant artikel i Svenska Dagbladet.


Teatrofonen illustrerad i
Le Magasin pittoresque 
1892.

Fransmannen och uppfinnaren Clément Ader uppfann teatrofonen på 1880-talet i Paris. Det var en uppfinning som lät människor avnjuta en teaterföreställning på annan plats än just teatern. Via telefonlinjen kunde de höra hela föreställningen. Det måste ha varit en fantastisk apparat på sin tid! Systemet med denna medhörning av teater- och operaföreställningar användes ända fram till början av 1930-talet.

Detta och mycket mer om telefonen och dess roll i kulturen kan man läsa om i boken Téléphonez-moi: La revanche d’Écho, berättar artikelskribenten i Svenska Dagbladet. Boken är skriven av litteraturforskaren Frédérique Toudoire-Surlapierre efter studier på området. Jag blev verkligen väldigt nyfiken och intresserad av att läsa denna bok. Dessvärre är den ännu inte översatt till svenska, såvitt jag vet. Därför hamnar den självklart på listan för önske-eböcker. Läs gärna den intressanta artikeln! Där beskrivs telefonens roll i olika litterära verk. Själv håller jag tummarna för att boken översätts till svenska så att jag kan läsa mer.



onsdag 21 juni 2017

Swede

När jag gick i grundskolan och på gymnasiet fick man naturligtvis läsa om bland annat andra världskriget på historielektionerna. Såvitt jag minns handlade dessa lektioner främst om hur kriget utvecklades i, och drabbade, Europa. Det är kanske inte så märkligt med tanke på att vi tillhör Europa. Visst omnämndes även att kriget pågick i andra delar av världen, men jag tycker att dessa krigsskådeplatser inte fick särskilt stor uppmärksamhet i undervisningen. Därför var det mycket intressant att läsa boken Swede, som är skriven av Thomas Tynander.


Omslag: Anders Timrén.

"Swede" var det smeknamn som svenskättlingen Emery Lundquist fick då han enrollerades i den amerikanska flottan. Efter grundträningen till sjöman i land, blev han placerad ombord på en jagare med bas i Pearl Harbour på Hawaii. Där befann han sig då Japan anföll denna så viktiga hamn. Emery hade dock tur. Hans jagare klarade sig undan det vansinniga infernot av bomber. Däremot blev naturligtvis fartyget en viktig kugge i det fortsatta kriget i Stilla Havet. Swede och hans medsjömän var ivriga att hämnas sina döda kamrater. Men krig innebär inte bara strider, och strider är verkligen ingen "glamorös hämnd". Långa tider av väntan var minst lika vanligt. Emery bestämde sig i ett tidigt skede för att skriva en hemlig dagbok om sina dagar till sjöss. Sådant var egentligen förbjudet, men Emery lyckades dokumentera sina upplevelser mycket väl.

Thomas Tynander fick förmånen att många år senare intervjua Emery och skriva en bok om honom. Den fick namnet Swede och skildrar inte bara kriget i Stilla Havet. Man får också lära känna Emery och ta del av hans tragiska barndom. Hans föräldrar utvandrade från Roslagen i början av 1900-talet. Men dessvärre höll inte äktenskapet. Vare sig far eller mor ansåg sig vilja eller kunna ta hand om Emery och hans syster. De hamnade på barnhem. Tillvaron där var tuff, men ännu värre blev det då fadern plötsligt får för sig att placera sin då fjortonårige son hos en morbror. I det kärlekslösa hemmet utnyttjas den unge Emery som gratis arbetskraft och han får inte lov att satsa på sin talang som idrottsman. Att ta värvning så fort som möjligt blir en befrielse för Emery.

Thomas Tynander har gjort ett riktigt bra arbete med att nedteckna Emerys levnadsöde. Det handlar inte bara om en intervju. Thomas har dessutom kompletterat med fakta om skeenden och händelser under den här tiden. Allt detta har krävt omfattande research. Att dessutom återskapa dialoger så som de skulle kunna ha sagts är också en konst värd beundran. Swede är en mycket läsvärd bok av flera anledningar. Dels tycker jag att jag lärde mig väldigt mycket om kriget i Stilla Havet och inte minst om hur det var att vara sjöman på den tiden. Dels fick jag även inblick i ett levnadsöde värt att minnas. Emery Lundquist verkar ha varit en enastående personlighet. Trots så oerhört många motgångar både som barn, tonåring och vuxen tycks han ha behållit sitt goda humör och sin omtanke om andra människor. Detta är verkligen något som vi nutida människor skulle kunna ta lärdom av. Jag kan varmt rekommendera denna bok, oavsett om du vill veta mer om kriget om Stilla Havet eller om du vill "möta" och lära känna en fantastisk människa.



fredag 16 juni 2017

Skrivhörna

Nu när herr Bokskorpion och jag har bytt bostad har jag fått en alldeles ny och fantastiskt mysig liten skrivhörna. Den har en underbar utsikt mot trädgården.


Fotograf: Bokskorpionen.

Hörnan i sin helhet kommer på bild lite senare. Men här ovanför kan man se utsikten. Det kommer att bli mycket inspirerande att sitta här och skriva! :-) 



fredag 9 juni 2017

Slutspurt i novellutmaningen

På söndag avslutas detta läsårs novellutmaning. Jag har ännu några oredovisade noveller, som jag gärna vill omnämna. Tiden räcker dock inte för att ge var och en av dessa noveller ett eget inlägg, trots att de skulle förtjäna det egentligen.


Bild via Cafe Press.

Först ut blir kategorin "en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i". Denna kategori satte en del myror i huvudet på mig. För hur ska man resonera? Ska man välja en författare, som är född i landskapet (men som kanske senare i livet inte längre bor/bott där)? Eller ska man välja någon som inte är född i landskapet utan har flyttat in senare? Måste författaren stadigvarande bo i landskapet? Det blev en del funderande. Till sist kom jag på vem jag tycker passar bäst i denna kategori. Jag valde Fritjof Nilsson Piraten. Han föddes och växte upp i mitt landskap. Som vuxen bodde han på andra håll i landet. Sedermera flyttade han tillbaka till mitt landskap och avslutade sina dagar här.

Piraten har skrivit alldeles fantastiska och roliga noveller och skrönor. Många av dem är samlade i ett flertal novellsamlingar. Det är bara så synd att inget förlag ännu har gett ut hans verk i ePub-format. Jag blev helt enkelt tvungen att läsa en pappersbok önske-ebok för att kunna avnjuta Piratens skrivarkonst. Jag har läst flera av novellerna i Millionären och andra historier med stor förnöjelse!

*

Nästa kategori i denna snabba avhandling blir "en novell som har något som kan flyga i titeln". Att döda flugor är en helt absurd berättelse, skriven av Mårten Dahlrot. Vad gör man om flugorna blir fler och fler? Och hur löser man problemet om flugorna dessutom tenderar att bli större och större? Mårten har använt en stor portion fantasi och skrivit en väldigt absurd och på samma gång rolig novell.

*

Med en aning av tänjande på begreppet "historia" skulle jag vilja placera Lupina Ojalas novell Stenstoder i kategorin "en novell som utspelar sig i historisk tid". Berättelsen utspelar sig på sätt och vis i historisk tid, men det är en tid präglad av steampunkens alla attribut. Med Stenstoder bjuder Lupina på en välskriven och mycket spännande berättelse från 1879 års Götheborg. Gillar du steampunk bör du inte förbise denna novell. Och har du aldrig läst något i denna genre, tycker jag att du gott kan pröva genom att läsa just denna.

*

Om jag ska tänja ännu mer på begreppen, och det vill jag eftersom ännu en novell förtjänar att omnämnas, så skulle jag vilja placera berättelsen Jormungand i kategorin "en novell med något grönt i titeln". Men hur får jag nu ihop detta då? Är Jormungand grön? Faktum är att Jormungand är ett annat namn på Midgårdsormen och tittar man på allehanda bilder av detta mytologiska väsen, ser man att den ofta avbildas med grönt ormskinn på sin kropp. Kanske en aning långsökt, men ändock. Oskar Källners mycket spännande och rafflande actionberättelse är både välskriven och fängslande. Tänk dig att du får ett nytt jobb. Men din arbetsplats verkar ganska märklig. I en lång korridor finns massor med stängda dörrar. Bakom en av dem finns just ditt kontor, som mest är en skrubb egentligen, men några kollegor ser du inledningsvis inte till. Efter ett tag träffar du på ett par av dem, men du börjar också ana att allt inte står rätt till på arbetsplatsen. Vad hände till exempel med din företrädare på platsen? Att Oskar har inspirerats av H P Lovecraft är tydligt.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...