fredag 20 oktober 2017

Nyårsfesten

Idag är det Lättlästdagen och då skulle även jag vilja slå ett slag för de lättlästa böckerna. En gripande och tänkvärd lättläst bok är Nyårsfesten. Den är skriven av Ann-Charlotte Ekensten – en författare som verkligen skrivit många fina lättlästa böcker för både barn och unga. Särskilt hennes serie Emmas liv ligger mig varmt om hjärtat.




Elins mamma är allvarligt sjuk och ligger på sjukhuset. Elin brukar vara där varje dag, eftersom familjen vet att mamman inte kommer att överleva sin sjukdom. Men Elins bror uppmuntrar henne att göra något annat också. Därför ska hon gå på nyårsfest. Elin funderar på att det egentligen är galet att hon går ut och roar sig när hennes mamma snart kommer att dö. Men hon behöver faktiskt tänka på annat också, till exempel på Markus som kommer till festen.

Ann-Charlotte Ekensten fick denna berättelse publicerad under sitt debutantår 2014, och redan då visade hon att hon verkligen kan skriva engagerande, gripande och tänkvärt för unga. Det är lätt att tänka sig in i Elins situation, både vad gäller mammans sjukdom och hennes eget behov av distraktion. Elins dilemma är på sätt och vis ålderslöst. Kan både sorg och glädje få plats i ens liv på samma gång? Får man roa sig mitt i sorgen? Känner du en tonåring eller ung vuxen, som helst läser lättläst, kan kanske Nyårsfesten vara en bok att tipsa om.



måndag 16 oktober 2017

Den sorglöse hemsamariten

Detta är verkligen en bok för alla som var unga på 1980-talet! Referenserna är många inom vitt skilda ämnesområden. Skulle det vara så att du "längtar tillbaka" till denna tidsperiod, kan jag rekommendera dig att läsa Mikael Bergstrands Den sorglöse hemsamariten.


Omslag: Eric Thunfors.

Matz Zern hette tidigare Mats Andersson. Han har som mål att slå världen med häpnad och därför bytte han efternamn och stavning av förnamnet. Men att slå världen med häpnad är knappast något man gör i Skåne, resonerar Matz. Alltså är han nybliven invånare i Stockholm. 

Matz är en riktigt dryg typ inledningsvis. Han har ingen bostad i huvudstaden utan flyttar från den ena flickvännen till den andra, efterhand som endera han själv eller tjejen tröttnar. Han låter sig försörjas av dessa unga kvinnor, eftersom han inte "har tid" att jobba på ett vanligt jobb. Han "jobbar" ju på att bli berömd gubevars! Utseendet har han verkligen för sig – för att inte tala om smak för dyra vanor.

Efter ett antal månader som snyltare blir Matz till sist ändå tvungen att börja försörja sig själv. En bransch, inom vilken det är lätt att få jobb, är hemtjänsten. Matz går hem till olika pensionärer och hjälper dem med allt möjligt. Han gör det ofta på sitt eget sätt och det blir för det mesta riktigt bra. Stackars Sture, som älskar minigolf, får nästan aldrig komma ut och spela. Det har hans elake gode man bestämt. Matz hittar ett knep för att komma runt detta och tar i smyg med sig Sture ut.

Redan under snyltartiden fick Matz upp ögonen för Carina – en litteraturstuderande ung kvinna. Hon genomskådar honom dock och ger honom nobben. Senare kommer dock deras vägar att korsas igen, fast denna gång under om möjligt ännu sämre förhållanden. Frågan är om Matz någonsin kommer att få en chans att visa sitt rätta jag för Carina.

Drömmen om att slå världen med häpnad lever fortfarande kvar. En dag får Matz chansen. Men strax innan det stora genombrottet ställs han inför ett dilemma; ska han rädda Sture undan en katastrof eller ska han satsa på sin egen berömmelse på bekostnad av Stures väl och ve?

Den sorglöse hemsamariten är en bok som växer – och det gör Matz också (som tur är). Från att ha varit en riktigt irriterande typ blir han intressant även för läsaren. Och som jag skrev inledningsvis; referenserna till 80-talet är många, riktigt många. Det handlar om allt från mat till musik, kändisar och politik. En perfekt bok för dig som gillar detta decennium, men även för dig som gillar att läsa om någons personliga utveckling.



lördag 14 oktober 2017

Ebokmomsen i Norge

Man kan bara konstatera att det är synd om de norrmän som gillar eböcker. Den norska regeringen har nämligen bestämt sig för att behålla den nuvarande nivån på ebokmomsen även framöver. 




Pappersböcker i Norge har en moms på 0 procent, medan eböckerna har 25 procent. Det är alltså denna orättvisa skillnad i momssättning, som den norska regeringen nu bestämt ska fortsätta. Verkligen tråkigt! Hoppas att den svenska regeringen inte beslutar något liknande, utan utgår från att en bok är en bok oavsett format.




fredag 13 oktober 2017

Hemligheternas skafferi

Jag har inte läst någon av Caroline Säfstrands böcker förut. Men hennes tredje bok, som jag nyligen avnjöt, gav definitivt mersmak. Den heter Hemligheternas skafferi


Omslag: Anders Timrén

Ina är en kvinna, som åldersmässigt befinner sig mitt i livet. Hon är gift, har ett engagerande jobb som psykolog och en flott bostad i Helsingborg. Allt ser på ytan mycket perfekt ut. Men Ina bär på hemligheter, både från sitt förgångna och i nutiden. Hon har fått veta att hon är allvarligt sjuk i cancer, men detta faktum döljer hon för sin make. Däremot får sjukdomen henne att fundera på de fragmentariska minnesbilder hon har från sin barndom. Under dramatiska omständigheter får Ina i sina händer ett brev. Detta skall hon lämna personligen till adressaten på Ven. Resan dit väcker konstiga minnen. Ina har bott där i sin tidiga barndom. Men varför minns hon inte ön ordentligt? Resorna till Ven blir fler och fler. Maken får ingenting veta, men misstänker att något är fel. På Ven möter Ina människor som undan för undan bidrar till ökad insikt om det förflutna. 

När Ina dött, lämnar hon efter sig en nyckel till ett hus på Ven. Hennes make Erik är konfunderad över detta ”arv”, men åker dit. I huset finns ett korsord, som Ina har konstruerat. Erik sörjer och löser korsordet om vartannat. På samma gång träffar han och lär känna en samling något udda människor. De har alla samröre med Inas sista tid. Pö om pö inser Erik att de alla förekommer i Inas korsord. Detta korsord döljer hennes hemligheter. Hur hänger allt samman? Vad har Ina egentligen varit med om?

Hemligheternas skafferi är en både spännande och gripande bok. Det var svårt att lägga den ifrån sig, för det är ju klart att jag som läsare också vill ha reda på Inas hemligheter. Det är i flera avseenden en sorglig historia, men den visar också att livet kan ta nya vägar när man minst anar det. Erik får överraskningar som han knappast kunde föreställa sig före Inas sjukdom. Det är också roligt att Ven får en sådan betydande roll i boken. Endast en gång har jag varit där. Boken påminde mig om hur fint där är och fick mig att vilja åka dit igen. Jag kan verkligen rekommendera Hemligheternas skafferi. Jag kommer definitivt att läsa Carolines övriga böcker. 




torsdag 12 oktober 2017

Jag testar en ny app

En app för att kunna blogga från telefonen är alltid bra att ha, tänkte jag. Därför testar jag nu en, som verkar lovande.



Söt anka! Man måste trots allt prova hur det fungerar att publicera bilder också.



En geting vid namn Lucius Malfoy

Tom Saunders, som är entomolog på Nya Zeeland, tycker att getingar i största allmänhet fått oförtjänt dåligt rykte. När han nu hittade en alldeles ny sorts geting, tyckte han därför att han skulle döpa den efter en figur i böckerna om Harry Potter.


Getingen Lusius Malfoyi. Fotograf: Tom Saunders.
Getingen Lusius Malfoyi. Fotograf: Tom Saunders.

Lucius Malfoy blev namnet han valde. Först blev jag mycket förvånad, eftersom Lucius står på de ondas sida. Vad menade Tom Saunders med detta val om han nu ville få människor att förstå getingens goda sidor?

Jo, Tom förklarar sitt val med att Lucius Malfoy visserligen är ond i böckerna. Men på slutet inser han sitt misstag och försöker bättra sig. Han får förlåtelse för det han gjort. Tom hoppas att människor ska lära sig mer om getingarna och förstå att de allra flesta av dem är snälla och nyttiga insekter. På så sätt skulle även getingen bli förlåten för det onda vissa (egentligen bara några få) av dem gjort. 

Tom menar att mänskligheten ännu inte vet allt om insekter i största allmänhet och getingar i synnerhet. Men att de är mycket viktiga för livet på jorden står helt klart. Läs gärna mer om getingen Lusius Malfoyi i denna artikel i The Guardian.



tisdag 10 oktober 2017

Saknar du bokmässan? – del 3

Det finns ingen anledning att hänga läpp för att bokmässan i Göteborg är slut. Nu hägrar en ny mässa.  Om bara en månad slår nämligen den danska bokmässan Bogforum upp sina portar.



Fredagen den 10:e november är det dags, och sedan pågår mässan under både lördagen och söndagen. Platsen är Bella Center, som ligger strax utanför Köpenhamns centrala delar. Det är väldigt lätt att åka dit med Öresundståg från södra Sverige. 

Programmet fylls på hela tiden. En av de spännande punkterna är att det nya bokbloggarpriset delas ut under fredagen den 10/11. Danish Book Blog Award började delas ut 2016. Du kan läsa mer, och även rösta på de nominerade bloggarna på DBBA's hemsida.




måndag 9 oktober 2017

Jane Austens brev

Parallellt med andra böcker, har jag under den senaste tiden då och då läst Jane Austens brev. Paulina Helgeson står för urval, översättning samt kommentarer av breven och dess innehåll.


Omslag: Nina Ulmaja.

Sedan Jane Austens död för 200 år sedan, har det vid flera tillfällen publicerats böcker om hennes liv, där hennes flitiga brevväxling har spelat stor roll. Hennes brorsbarn skrev om henne redan under 1800-talets lopp. Genom Paulina Helgeson får vi nutida läsare chansen att ta del av Janes brev i en ny översättning och på så sätt bekanta oss med denna klassiska författarinna.

Det är självklart mycket intressant att läsa Jane Austens brev. Genom dem får man en inblick i det vardagliga livet i familjen Austen, med såväl bekymmer och funderingar som glädjeämnen och nöjen. Breven, som Jane skrivit till olika personer, är förstås olika formulerade beroende på vem adressaten är. De flesta är skrivna till storasystern Cassandra, och de kan bitvis vara svåra att följa med i. Det är som en ständigt pågående muntlig dialog mellan systrarna, där de båda avhandlar stort som smått och hoppar mellan ämnena hit och dit allt eftersom de dyker upp i brevskrivarens huvud. Tyvärr får man bara ta del av den ena delen av denna dialog, nämligen Janes brev. Här kan man få veta mycket om det dagliga livet i hushållet, noggrant avvägda inköp av klänningar och hattar, baler som besöks och hur olika familjemedlemmar mår. Familjen är inte omåttligt rik. Så länge fadern, som är präst lever, går det nog ganska bra. Men senare får man intryck av att det blir mer "vändande på slantarna". De ogifta systrarna Jane och Cassandra samt deras mor bor tillsammans och blir beroende av bröderna i syskonskaran för sin försörjning efter faderns död. Så var det ju på den tiden.

Det är tydligt hur mycket Jane bryr sig om sina brorsbarn. Bröderna gifte sig och deras fruar fick ofta väldigt många barn. När sådana saker, som antalet barn i familjerna, kommer fram, blir det så tydligt att Jane levde för mer än 200 år sedan. Även vad gäller sjukdomar och oron kring dem, kan man märka skillnad jämfört med nutiden. Då kunde man inte göra mycket åt vissa sjukdomar, som vi idag klarar att bota. En annan sak som slår mig, är det faktum att man skrev så mycket brev. Det är förstås inte så konstigt med tanke på att telefonen inte var uppfunnen på den tiden. Riktigt sorgligt är det att läsa de brev, som Jane skrev mot slutet av sitt liv. Hoppet om att tillfriskna lämnade henne inte.

Det allra roligaste och mest intressanta är att det går att se hur Jane hämtat sin inspiration ur både sitt eget liv och andras för att skapa intrigerna i sina böcker. På flera ställen fick jag aha-upplevelser då jag drog paralleller mellan Janes liv och vissa situationer och företeelser i hennes böcker. Jane Austens brev är mycket läsvärda för den som gillar författarinnan och hennes böcker.



söndag 8 oktober 2017

Trilogin om Ingrid Barrøy

Tack vare den norska bokbloggaren Tine, har jag snappat upp att sista delen i Roy Jacobsens trilogi om Ingrid Barrøy kommit ut i Norge. Jag har ju läst de två första, De osynliga och Vitt hav, och jag tycker de är så bra. Nu håller jag tummarna för att Norstedts ger ut även denna bok på svenska!


Omslaget till den norska upplagan.

Den norska titeln innehåller namnet Rigel, och det var ett stort norskt fartyg, som tillhörde ett rederi i Bergen. Skeppet blev emellertid tvångsrekryterat under ockupationen av Norge under andra världskriget. Dess uppgift blev att transportera trupper och fångar. I november 1944 inträffade dock en katastrof; fartyget blev, tillsammans med några följefartyg, bombarderat av engelsmännen utanför den nordnorska kusten. Det var, och räknas fortfarande som, en av de värsta katastroferna till sjöss, sett till antalet döda. Över 2500 personer dog. De allra flesta var krigsfångar från öst. (Jämför det med Titanics omkring 1500 döda.) Läs mer om Rigels öde genom denna länk.

I Vitt hav blir Ingrid indirekt inblandad i fartyget Rigels öde. Hon finner något i sitt uthus, som kommer att förändra hennes liv. Det norska förlaget beskriver Rigels øyne så här, och denna beskrivning gör mig omåttligt nyfiken på Ingrids fortsatta tillvaro:

"Ingrids datter er blitt ti måneder, og hun legger ut på en vandring gjennom Norge for å finne barnefaren. I støvler og kjole, med sekk på ryggen, reiser hun sørover. Hver gang hun ber om et sted å sove, legger hun fram sitt ærend: Er det noen som husker en russer som flyktet over fjellet den siste krigsvinteren? Underveis kommer hun bort i en rekke uforglemmelige menneskeskjebner. 
Finner hun den hun søker? Hvilket Norge åpenbarer seg for henne i 1946? Rigels øyne er en sterk roman om et folk etter en krig, fortalt fra perspektivet til en uvanlig kvinne. For krigen gjør noe med menneskene. Men det gjør også freden. Den gjør noe med hukommelsen. Ingrid får snudd opp ned på sitt verdensbilde."

Jag håller med Tine, som skriver att hon lärt sig något nytt om sitt eget lands historia då hon läst dessa böcker. Genom Roy Jacobsens välskrivna böcker har även jag lärt mig nya saker om mitt grannland. Dessutom är Ingrids liv så annorlunda jämfört med mitt eget. Det är nyttigt att läsa om ett så gripande människoöde.



lördag 7 oktober 2017

En trogen kvinna

I En trogen kvinna fortsätter Jane Gardam att berätta om tre personers levnadsöden under 1900-talet. Som titeln antyder är det i denna bok hustrun till En engelsk gentleman, som får komma till tals. Översättningen till svenska har Annika Hultman Löfvendahl och Jan Hultman gjort.


Omslag: Moa Schulman.

Betty Macintosh förblir En trogen kvinna genom hela sitt äktenskap. Som ung möter hon Edward Feathers – En engelsk gentleman, som har en ganska tragisk bakgrund. (Han blev moderlös vid födseln och hans far hade inte förmåga att knyta an till sonen.) Därför blir hans frieri till Betty väldigt speciellt. Han ber henne nämligen att aldrig lämna honom. Det gör hon inte heller. Trots det har hon en lite speciell relation till Edwards ärkefiende och karriärmässiga rival genom hela livet. Egentligen börjar detta märkliga triangeldrama redan i samband med förlovningen. Då tar nämligen Edward inget initiativ till att fira eller umgås med sin nyblivna fästmö, vilket Betty tycker är lite konstigt.

Paret bosätter sig i början av sitt äktenskap i London. Men efter ett tag tycker de sig inte kunna bo kvar. Det händer saker både i Edwards karriär och i deras privata liv, som gör att de väljer att flytta till Hongkong. Under deras många år tillsammans börjar dock Storbritanniens imperium att falla sönder och en flytt tillbaka till den engelska landsbygden blir lösningen på äldre dar. Då knyter Betty samman cirkeln genom att välja ett speciellt hus ute på landet.

Pö om pö får man veta mer om vad som döljer sig i parets förflutna och i deras gemensamma historia. Sakta och lågmält avslöjar Jane Gardam hemligheter, som legat fördolda för läsaren. En trogen kvinna kompletterar historien, som började berättas i En engelsk gentleman, mycket väl. Nu väntar jag ivrigt på att få läsa Edwards ärkefiendes syn på skeendena i boken De sista vännerna.



fredag 6 oktober 2017

Saknar du bokmässan? – del 2

Om du längtar efter nya litterära evenemang, nu när bokmässan i Göteborg stängt porten för i år, så kan du besöka Den gamla bokens dagar i Lund. Det är Bokhistoriska Sällskapet, som ännu en gång genomför sin antikvariska bokmässa.


Bild via Bokhistoriska Sällskapet.


Jag hade möjlighet att göra ett besök på denna mässa 2015, och om detta skrev jag givetvis ett inlägg. Årets mässa inträffar den 13-14:e oktober. Läs mer på Bokhistoriska Sällskapets hemsida. Ett besök på mässan är både spännande och intressant!



torsdag 5 oktober 2017

Årets nobelpristagare i litteratur ...

... är Kazuo Ishiguro. Två av hans titlar finns som eböcker på svenska, nämligen Begravd jätte och Återstoden av dagen.


Fotograf: Matt Carr.

Jag ska erkänna att jag inte har läst någon av hans böcker. Men eftersom de finns som eböcker har jag ju möjligheten att göra det. Frågan är vilken jag ska börja med. Återstoden av dagen verkar väldigt läsvärd. Begravd jätte tycks vara mycket fantasifull, men på samma gång säkert tänkvärd. Ja, det får jag grunna på. :-)




PS Återstoden av dagen har också blivit film. DS

onsdag 4 oktober 2017

Resten av livet

Emellanåt läser man en bok, vars huvudpersoner ger starka intryck. Då känns det lite extra sorgligt när boken tar slut – man hade gärna "stannat kvar" och "umgåtts" mer med sina nya vänner. Så kändes det när jag hade läst klart Resten av livet. Den är skriven av Jean-Paul Didierlaurent och översatt till svenska av Marianne Tufvesson. Jag läste författarens första bok, Mannen som läste högt på 6.27-tåget, och blev redan då helt begeistrad av hans berättarteknik.


Omslag: Anders Timrén.

Ambroise är en ung fransos, som har gjort ett lite annorlunda yrkesval. På grund av detta har han kommit på kant med sin far – den framgångsrika läkaren, som till och med fått Nobelpriset i medicin. De båda har numera ingen kontakt. Men Ambroise är både duktig och framgångsrik inom sitt gebit. Han bor hos sin mormor och hjälper henne med de diabetessprutor hon måste ta regelbundet. Tyvärr är han singel, och skälet till det beror antagligen på hans yrke. Det är i varje fall vad Ambroise själv kommit fram till. Varje relation han haft har nämligen svalnat och tagit slut i samband med att hans sysselsättning kommit i dagen.

I en annan del av staden bor och arbetar den unga kvinnan Manelle. Hon jobbar i hemtjänsten och besöker varje dag olika äldre människor, som hon hjälper med diverse sysslor. Det finns vissa uppgifter som är obligatoriska, såsom städning till exempel. Men det finns också regler som talar om vad man inte får göra. Det handlar om att absolut inte spela Alfapet med en gammal dam som gillar det, att inte dricka en kopp kaffe och småprata, att inte läsa högt för någon som blir lugn av det. Inte heller får man titta på ett TV-program tillsammans och berätta handlingen för någon som förlorat synen. Gissa om Manelle bryr sig om att följa reglerna? Nej, just det. Hon gör helt enkelt vad de äldre önskar.

Ambroise och Manelle känner inte varandra. Men en vacker dag kommer det att ändras. En trevlig äldre herre bland Manelles klienter, Samuel Dinsky, får veta att han har obotlig och aggressiv cancer. Han gör upp en plan, som går ut på att åka till Schweiz och få dödshjälp. Eftersom han saknar anhöriga har Manelle kommit att bli som en nära anhörig och vän. Han ber henne följa med på resan. Det vill hon absolut inte! Genom sitt yrke blir Ambroise den som kommer att stå för skjutsen i sin speciella bil. Han har inte en aning om det egentliga syftet med resan. Med följer också Ambroises mormor, eftersom han inte kan lämna henne ensam med diabetessprutorna under de dagar som resan pågår. Dessa fyra (för Manelle kan inte låta bli att följa med ändå) genomför en väldigt ovanlig resa med ett mycket annorlunda mål. Planen är vattentät, tycker Samuel, men saker och ting blir ändå inte riktigt som han tänkt sig.

Jag har med flit inte avslöjat Ambroises yrke. Jean-Pauls berättarteknik går nämligen ut på att inte genast skriva läsaren på näsan vad Ambroise sysslar med. (Så gjorde han också i sin första bok. Spännande, tycker jag!) Alla dessa fyra, som reser till Schweiz tillsammans, är starka personligheter var och en på sitt sätt. De upplever både gripande och glädjande saker tillsammans, och som läsare engagerar man sig i vars och ens öde. Därför är det med viss sorg man konstaterar att boken plötsligt tar slut och man blir tvungen att lämna sina nya "vänner". En extra guldkant blir det också då Jean-Paul knyter samman en händelse i Manelles yrkesliv i början av boken med en annan händelse i slutet. "Fiffigt gjort, Manelle!" vill jag utropa då jag läser det. :-)

Jag hoppas att Jean-Paul Didierlaurent kommer att skriva många fler böcker och att dessa dessutom blir utgivna på svenska. Hans författarskap vill jag gärna se mer av.



måndag 2 oktober 2017

Saknar du bokmässan?

Bokmässan i Göteborg är slut för i år, och kanske behöver du ett annat litterärt arrangemang att se fram emot. Då har jag ett tips.


Bild via Harry Potter Festival.

I Odense arrangeras Harry Potter Festival den 19:e till 21:e oktober. I de centrala delarna av staden kommer man då att kunna se och vara med om massor av aktiviteter i sann Harry Potter-anda. Hela familjen kan vara med. En del arrangemang kräver biljett, medan många andra är helt fria. Det är biblioteken i Odense som står bakom evenemanget i samarbete med flera andra organisationer och föreningar. De vill på detta sätt hylla Harry Potter och hans värld samt uppmuntra barn och unga att läsa. Fullständig information finner du på festivalens hemsida.



tisdag 26 september 2017

Tid att ta farväl

Jag har nyss läst en både annorlunda, tänkvärd och spännande bok. Den heter Tid att ta farväl och är skriven av S D Robertson. Översättningen till svenska är gjord av Frida Lindholm.




Will har levt ensam med sin 6-åriga dotter Ella sedan hon var nyfödd. Tragiskt nog dog Ellas mamma då hon föddes. Därför har Will lovat sin dotter att aldrig lämna henne. Det löftet blir dessvärre riktigt svårt att hålla redan från första sidan i boken.

"Att dö stod inte på listan över saker att göra som jag hade skrivit tidigare under eftermiddagen."

Detta konstaterar Will i samma stund som han blir ihjälkörd av en bilist. Som om hans själ har lämnat kroppen och står vid sidan om, betraktar han händelseförloppet efter olyckan. Han försöker uppmana ambulanspersonalen att kämpa lite till med återupplivningsförsöken, men de tycks inte höra honom. Förbryllad konstaterar Will att han blir dödförklarad, men ändå står han ju där på trottoaren nästan som livs levande.

På samma gång som Will försöker förstå vad som egentligen hänt, inser han att Ella väntar på honom på sin skola. Han var ju på väg dit på cykel för att hämta henne. Då blir hans bekymmer ännu större; han har ju lovat att aldrig lämna henne! Och nu är han ju död! Hur ska han lösa detta?

Will lever nu som ande – osynlig för alla levande. En annan ande, Lizzie, är utsedd att vara hans guide. Inledningsvis ska hon guida honom en liten tid på jorden, och därefter är tanken att hon ska leda honom över till andra sidan. Såvida han inte bestämmer sig för att stanna permanent bland människorna på jorden. När Will inser att han har detta val, tycker han sig se nya möjligheter att hålla sitt löfte till Ella. Han försöker pressa upplysningar ur den motsträviga Lizzie. Han vill nämligen försöka få kontakt med Ella. Men allting har ett pris. Valet att stanna för evigt på jorden skulle innebära att han aldrig någonsin får gå över till den andra sidan – platsen där Will faktiskt skulle kunna få möta sin döda fru igen. Försöken att ta kontakt med Ella skulle kunna betyda stora framtida svårigheter för henne. Will lyckas övertyga Lizzie om att få extra lång betänketid inför sitt ödesdigra val, men det är verkligen ingen lätt match att fatta ett beslut. Särskilt inte när en väl dold hemlighet plötsligt avslöjas och leder till tragiska konsekvenser. 

Min beskrivning av bokens handling ger kanske intryck av flummighet, men faktum är att detta är en väldigt läsvärd bok. Ingen av oss vet vad som händer efter döden. Men de dilemman Will råkar ut för är mycket tänkvärda. Lizzie avslöjar dessutom att det finns två ställen man kan komma till "på andra sidan" – ett angenämt och ett ... ja, mindre angenämt, om man ska uttrycka det milt. Vissa situationer i berättelsen gör att både Will och läsaren blir fulla av tvivel – vem kan man lita på egentligen? Har Lizzie rent mjöl i påsen? Vad är det för otäcka krafter som tycks vara ute efter Wills andekompis Arthur? Om du kan tänka dig att läsa en fantasifull, men ändå verklighetsnära berättelse, tycker jag att du ska ta dig an Tid att ta farväl. Den är som en feelgood-berättelse, fast med väldigt annorlunda premisser.



onsdag 20 september 2017

Babel på Svalbard

Söndagens litterära program Babel var extra intressant. Det var nämligen inspelat på Svalbard under Longyearbyens litteraturfestival.


Bild via Spitsbergen Travel.

Förutom möten med intressanta författare, som till exempel Svalbards egen deckarförfattare Monica Kristensen samt David Grossman och Anne B Ragde, fick man se många bilder från öarna. Mycket spännande!

Missade du programmet i söndags, finns det på svtplay. Jag kan verkligen rekommendera att titta på det!



fredag 15 september 2017

Det växte ett träd i Brooklyn

Två mycket gripande och tankeväckande böcker är Det växte ett träd i Brooklyn del 1 och del 2. De är skrivna av Betty Smith och baserade på hennes egen uppväxt under tidigt 1900-tal. Eva Alexanderson har gjort översättningen till svenska.


Omslag: Emma Graves.

Francie är en ung flicka då läsaren först möter henne. Hon lever under mycket fattiga förhållanden i Williamsburg – en stadsdel i Brooklyn, som i början av 1900-talet ligger strax utanför New York. Hon har en ett år yngre lillebror och syskonen betyder mycket för varandra. De hjälps åt att samla och sälja lump för att på så sätt bidra till familjens ekonomi. Deras mor sliter och släpar så mycket hon kan, eftersom hon är familjens huvudförsörjare. Fadern får ett och annat påhugg som sjungande servitör, men han har också alkoholproblem. Genom de båda böckerna får man följa familjens liv, barnens skolstart och tuffa skolgång, deras kamp för att överleva utan att ta emot allmosor. Det är många gånger ett mycket hårt liv, men i familjen finns trygghet, godhet och förstånd. Modern och hennes mor i sin tur har tydliga åsikter om vissa saker, som ger de båda barnen möjlighet att komma framåt i sina respektive liv. Klokskap som jag blir imponerad av. Fadern är trots sin alkoholism en trygg punkt för Francie. Han hjälper henne på sitt sätt till en skola som genom sin lugna miljö är mycket bättre för henne. Även det agerandet imponerar på mig. Francie älskar att läsa och drömmer om att bli författare.


Omslag: Emma Graves.

Den andra boken fortsätter där den första slutade. Här är Francie lite äldre. Hon tvingas sluta skolan i förtid för att hjälpa till med försörjningen. Men drömmen om att återuppta studierna finns där och favorityrket är fortfarande författare. Läsaren får följa hennes liv på arbetsmarknaden, hennes funderingar om tillvaron och framtiden. 

De här böckerna är mycket bra och läsvärda. Man får många funderingar och tankeställare. Ta bara de båda syskonens skolgång. Den första skolan Francie går i är alldeles fruktansvärd – det var verkligen inte fråga om att ge barnen hopp om en bättre framtid genom studier. Snarare tycktes lärarna vilja cementera deras hopplösa tillvaro i fattigdom. Det är väldigt roligt att läsa hur Francies far löser situationen åt henne. Även moster Sissy – analfabeten – hjälper Francie då hon har det svårt i skolan. Det märks att familjen, mostrarna och mormodern vägrar låta sig kuvas, och det är hoppfullt. Gillar du den här typen av skildringar, är Det växte ett träd i Brooklyn en berättelse du måste läsa!




PS Det växte ett träd i Brooklyn utkom första gången 1943. Efter två år blev den filmatiserad. DS

torsdag 14 september 2017

Jane Austen i var mans hand

I Storbritannien har man just idag tagit en ny sedel i bruk. Det är fråga om tiopundsedeln, och dess nya utseende hyllar Jane Austen. Vetenskapsmannen Charles Darwin* får alltså stryka på foten till förmån för den klassiska författarinnan.




Denna sedel är speciell; den tillverkas av materialet polymer, som är en flexibel sorts plastfilm. Detta material anses vara både säkrare, renare och mera hållbart än traditionella papperssedlar. Den nya sedeln har åtskilliga säkerhetsåtgärder i form av till exempel flera olika hologram.

Det sägs att sedlar med låga serienummer är särskilt attraktiva, eftersom de kan inbringa stora summor på samlarmarknaden. Därför var det lite extra kul att se vem som får de allra lägsta serienumren på Bank of Englands hemsida. Sedel nummer 1 tillfaller, inte helt oväntat, drottning Elizabeth II av Storbritannien. Sedeln med nummer 1775 (Jane Austens födelseår) tillfaller Jane Austen Museum i Bath och sedeln med hennes dödsår, 1817, kommer Winchester Cathedral att få. Det är i den kyrkan Jane Austen ligger begravd.




Jane Austen finns också på det nya tvåpundsmyntet, som kom tidigare i år. Att hon avbildats på både ett mynt och en sedel på samma gång är sensationellt – det är normalt bara den regerande monarken som avbildas så. Men i år är det 200 år sedan Jane Austen dog, och detta uppmärksammas förstås på olika sätt i Storbritannien. Trevligt att de hyllar sin nationalförfattare så!




*Sedeln med Charles Darwin ska man kunna använda fram till någon gång under våren 2018.

söndag 10 september 2017

Varför är det så ont om Q? ...

... Och varför ska roliga, begåvade, mångsidiga människor behöva lämna denna jord?


Hasse Alfredsson 1999. Foto: Sveriges Radio.

Det är förstås ofrånkomligt – alla kommer vi att dö någon gång. Vissa människor sätter oerhört många positiva avtryck i vår tillvaro, och blir på så sätt odödliga. Hasse Alfredson var en av dem.

Mitt första litterära minne av Hasse som författare, är boken Varför är det så ont om Q? som jag läste när jag börjat skolan. Jag var väldigt intresserad av bokstäverna och givetvis var och är Q en säregen bokstav, som väckte mycket nyfikenhet hos 7-åringen. Då introducerade min far den här boken för mig. Berättelsen om Q-hunden, Boven, Pim och Påhittiga Johansson minns jag som både spännande och fantasifull. Boken publicerades första gången 1968.


Illustration: Björn Berg.

Varför är det så ont om Q? finns som ebok nuförtiden (precis som väldigt många av Hasses övriga titlar). Jag tror minsann jag ska skaffa ett exemplar och återuppliva gamla minnen.



måndag 4 september 2017

Jag fick en glädjande nyhet ...

... för ett litet tag sedan. Det är nämligen så att en bok, som hittills endast funnits som pappersbok, snart kommer att publiceras även som ebok. Det handlar om den här boken ...




... som jag skrev om tidigare i sommar. Genom Twitter fick jag veta av förlaget att de kommer att ge ut den även i epubformat. Verkligen goda nyheter, tycker jag. Tack, Opal Förlag!



onsdag 30 augusti 2017

Edenbrooke

Gillar du finstämda kärleksberättelser från 1800-talets början? Då kan Edenbrooke vara en perfekt bok för dig. Den har jämförts med Jane Austens böcker, och en viss likhet kan nog finnas. Men Jane Austen är Jane Austen – hennes sätt att beskriva sin tid kan omöjligt efterliknas av nutida författare. Edenbrooke har däremot sin egen charm. Den är Julianne Donaldsons debutroman och är översatt till svenska av Tove Janson Borglund.


Omslag: Lars Sundh.

Den unga Marianne Daventry bor sedan drygt ett år hos sin mormor i Bath. Hon längtar hem till familjens egendom på landet. Men efter att hennes mor dött i en olyckshändelse, har fadern placerat Marianne och hennes tvillingsyster Cecily hos släktingar och själv begett sig till Frankrike. Marianne har inte träffat Cecily, som är inkvarterad i London, på väldigt länge. Inte heller fadern har hört av sig. Därför blir det en välkommen överraskning då Cecily och Marianne blir inbjudna att bo hos en ungdomsväninna till modern över sommaren. Egendomen Edenbrooke ligger ute på landet, vilket Marianne gillar, och tänk att hon ska få spendera en hel sommar tillsammans med Cecily!

Cecily har planer på att snärja äldste sonen på Edenbrooke. Marianne själv nöjer sig med att äntligen resa bort från det trista Bath och komma till lugnet på landet. Men hela vistelsen blir något helt annat än vad Marianne någonsin kunnat föreställa sig. Det börjar redan på resan från Bath till Edenbrooke. Då blir vagnen, som Marianne och hennes kammarjungfru reser i, utsatt för ett överfall av en stråtrövare. Det märkliga är att stråtrövaren främst tycks vara intresserad av att ta Mariannes medaljong, som hon har runt halsen. Den innehåller ett miniatyrporträtt av modern som ung. Marianne gör en heroisk insats och styr på egen hand vagnen, med kammarjungfrun och den beskjutne kusken i, mot ett värdshus. Väl där råkar hon på en ung gentleman, som hjälper till på allehanda vis, men vägrar avslöja sitt namn. Marianne vet inte vad hon ska tro. Men när hon till sist anländer till Edenbrooke får många saker en förklaring. Men vissa företeelser får hon grunna länge på innan hon får klarhet.

Genom att läsa Edenbrooke får du både dramatik, spänning och kärlek i samma bok. Marianne är en mycket sympatisk person. Hon har alltid stått i sin systers skugga och sett till att Cecily fått det hon velat ha. Det är lätt att engagera sig i Mariannes funderingar om detta; å ena sidan vill hon fortsätta måna om systern, men å andra sidan skulle hon även vilja tänka på sig själv. Hur långt är Marianne beredd att gå för att tillmötesgå systerns önskningar? Det händer en hel del i berättelsen, och jag tycker att Julianne knyter ihop trådarna väl. Jag rekommenderar Edenbrooke till dig som gärna vill läsa en romantisk bok, kryddad med spänning, som utspelar sig i brittisk 1800-talsmiljö.



måndag 28 augusti 2017

Novellfest i Lund

Nu är det snart dags för årets Novellfest igen! Lördagen och söndagen den 9-10:e september är dedikerade åt noveller i Lund. Högläsning av noveller står givetvis på programmet. Arrangör är Litteraturhus Lund.




Tidigare år har uppläsning skett inomhus, på Lunds Konsthall. Så blir det i år också, men utöver det kan man avnjuta novelluppläsning utomhus på hemlig plats. Det låter riktigt spännande! Nytt för i år är också att man kan delta i en workshop och skriva en egen novell.

Hela programmet med alla aptitretande detaljer finner du på arrangörens hemsida – följ bara denna länk. Ett besök på hela eller delar av detta arrangemang kan verkligen rekommenderas!



söndag 27 augusti 2017

Coffin Road

Jag läste första delen i Peter Mays Lewis-trilogi, Svarthuset, för tre år sedan. Det var en gripande bok, men slutet gjorde mig lite besviken och lockade mig inte att fortsätta läsa serien. När jag nu upptäckte att Peter May skrivit en annan, fristående bok blev jag faktiskt ändå så nyfiken att jag bestämde mig för att ge honom en chans till. Boken heter Coffin Road och titeln till trots är den översatt till svenska av Charlotte Hjukström.


Omslag: Lars Sundh och Markus Hedström.

En man vaknar upp efter att ha blivit uppspolad av havet på stranden någonstans. Han är genomvåt och blodig i huvudet. Han har inte en aning om vem han är, vad som har hänt eller var han är någonstans. När han tagit några stapplande steg inåt land, möter han en gammal kvinna. Hon blir förskräckt när hon ser honom, men känner igen honom och tilltalar honom med namn. På så vis får mannen sin första ledtråd till vem han är. När kvinnan dessutom följer honom till en liten stuga, får han klart för sig var han tydligen bor.

Tack vare kartor och ett fåtal andra saker i stugan, får mannen en liten aning om hur han ska nysta i mysteriet med vem han är. Han befinner sig på ön Harris på Yttre Hebriderna. Han har en hund och helt plötsligt uppenbarar sig en älskarinna också. Hans namn, Neal Maclean, säger honom inte så mycket. Däremot tycks den gamla stenvägen Coffin Road vara av stor betydelse. Han bestämmer sig för att följa den och det han då upptäcker förbryllar honom riktigt mycket. Han har tydligen ägnat sig åt biodling! En adress i Edinburgh i Skottland lockar till besök för att avslöja ännu mer av hans förflutna. Men väl i Skottland upptäcker han att Neal Maclean varit död i närmare två år! När "Neal Maclean" tar sig tillbaka till stugan på Harris, blir han omgående anhållen som misstänkt för mord. En mördad man har hittats i närheten av fyren Flannan Isles Lighthouse, långt ute till havs. Och "Neal Maclean" sågs springande ta sig ifrån fyren. Kan han vara mördaren? Men nog borde man väl minnas om man begått en så brutal handling som ett mord? Eller?

På samma gång har en ung tonårsflicka i Edinburgh, Karen, bestämt sig för att försöka få klarhet i vad som egentligen hände då hennes far tog livet av sig. Pappans tidigare kollega och tillika Karens gudfar blir märkbart nervös då hon söker upp honom i ärendet. Men så får hon ett brev av honom, ett brev som hennes far skrivit innan han dog. Ingen har läst de raderna innan. Det som antyds är sensationellt – fadern kan mycket väl vara i livet! Karen jublar på samma gång som hon kokar av ilska; hur har han kunnat utsätta henne för att vara utan far i två hela år och låta henne tro att han tog livet av sig?! När Karens mor inte tror på dessa nya rön om fadern, bestämmer sig Karen för att rymma hemifrån och på egen hand leta efter sin pappa. Spåren leder henne rakt in i mycket farliga sammanhang och snart är hon riktigt illa ute.

Coffin Road är en mycket spännande bok. Bin och deras numera svåra levnadsförhållanden spelar en stor roll i berättelsen. Det är riktigt intressant att Peter May faktiskt lyckats skriva en spännande deckare, som på samma gång ger läsaren en inblick i hur viktigt det är att bina i världen återfår sina normala levnadsvillkor. Emellanåt tycker jag dock att berättelsen riskerar att "sakta ner" lite på grund av att Peter May gärna ägnar sig åt små faktaredogörelser om Yttre Hebriderna (nästan som en turistguide) och ganska omfattande sådana om bin. Det är helt klart en svår balansgång mellan vad som blir för mycket fakta och vad som krävs för att hålla tempot i berättelsen. Men det går ändå ganska bra. "Neal Maclean" och hans öde är fängslande att följa. Däremot har jag svårt att engagera mig i tonåringen Karen – kanske för att hennes person ger upphov till vissa "avbrott" i läsandet. Ett exempel är att Karen plötsligt röker, och det gör hon ganska långt in i boken. Då detta uppdagades fick jag känslan av att Peter May inte visat att hon är en rökare tidigare. Jag kan ha fel, för jag har helt enkelt inte läst om inledningen av boken för att söka efter denna rökning. Men om någon plötsligt, långt in i berättelsen röker, gör det att jag som läsare stannar upp och undrar. Hade författaren redan tidigt låtit Karen tända en cigarett, så hade det varit naturligt och jag hade inte stannat upp i läsningen. Utöver detta, har Karen fått oanade egenskaper i form av ett fantastiskt mod (ena sekunden mycket rädd och osäker för att i nästa sekund uppträda oerhört kaxigt mot en mäktig man) och en intelligens utöver det vanliga. Som läsare är jag dock inte så imponerad av det som "bevisar" att Karen skulle vara osedvanligt intelligent. Men om man bortser från dessa saker, är Coffin Road både spännande, lärorik och läsvärd.



söndag 20 augusti 2017

Internationella fyrdagen 2017

Under helgen som gått har Internationella fyrdagen firats runt om i landet med olika aktiviteter vid många fyrar. För den som av något skäl inte har möjlighet att besöka en fyr i verkliga livet, finns alltid chansen att med hjälp av böcker få en inblick i hur livet kunde gestalta sig vid och i en fyr. Böcker är verkligen bra på så många sätt! :-)


Linsapparaten i sin lanternin på Falsterbo fyr. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Jag har själv inte haft möjlighet att besöka någon fyr just denna helg, men vill gärna reprisera ett par av mina tidigare fyrboktips. Dessutom har jag ett nytt tips.

En mycket gripande bok, som utspelar mitt under den tid då fyrarna fortfarande var bemannade av fyrmästare, är Fyren mellan haven. Man har gjort film av denna bok, och jag kan varmt rekommendera bådadera.

I boken By Book or by Crook utspelar sig handlingen i nutid. I den fiktiva berättelsen är fyren bebodd; inte av en fyrmästare utan av en bibliotekarie. Bodie Island Lighthouse inrymmer nämligen ett bibliotek och dessutom en tjänstebostad åt en av de anställda. Men livet som fyrbibliotekarie är inte särskilt lugnt – ett mord inträffar och några mycket dyrbara böcker försvinner!


Fyren på Eilean Mòr. Fotograf: Marc Calhoun.

Jag har alldeles nyss läst ut Peter Mays spännande deckare Coffin Road. Även i denna bok figurerar en fyr, nämligen Flannan Isles Lighthouse på ön Eilean Mòr. Jag kommer att berätta mer om boken i en kommande recension. Idag vill jag bara nämna att Peter May skriver om en verklig, historisk händelse i sin bok, nämligen att tre fyrvaktare försvann spårlöst från fyren år 1900. Deras kroppar återfanns aldrig och försvinnandet gav upphov till åtskilliga mer eller mindre fantasifulla förklaringar; allt från att de skulle ha mördat varandra till att de blivit bortförda av endera spioner eller ett spökskepp. I mer modern tid har det framkastats teorier om att männen blivit nedspolade i havet av en gigantisk våg – en form av naturkraft som lätt uppstår, och inte är alltför ovanlig, vid höga branta klippor som de på Flannan Isles.



Vill du ha fler fyrboktips, finner du sådana på min särskilda sida för Fyrar i litteraturen. Jag kan också rekommendera ett besök hos Millas Hälsoblogg. Just idag har hon publicerat väldigt fina bilder av gotländska fyrar samt information om dem. En av dem kan man till och med bo i! :-)



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...