tisdag 28 mars 2017

Parfymsamlaren

Vad skulle du göra om du plötligt fick ett icke försumbart arv, vars testator du inte känner över huvudtaget? Grace Munroe ställs inför ett sådant faktum. För hennes del är det inte alldeles självklart att ta pengarna och åka hem. I den spännande boken Parfymsamlaren får man veta vad Grace väljer att göra – och inte göra. Kathleen Tessaro heter författaren och Villemo Linngård Oksanen har gjort översättningen till svenska.



Grace Munroe är en gift societetskvinna i 1950-talets London. Tidigt får läsaren klart för sig att Grace är en begåvad person, som egentligen inte trivs i rollen som hemmavarande societetshustru med ansvar för främst representation och middagsbjudningar. Det har dessutom inträffat saker inom äktenskapet, som gör att det knakar i fogarna.

Med denna bakgrund reser Grace till Paris för att ta del av det mystiska arv hon fått. Det finns vissa villkor i samband med att hon erhåller arvet; en stor, centralt liggande Parisvåning skall säljas och för pengarna ska Grace se till att leva det liv hon själv vill. Testatorn vill ge henne ekonomisk frihet – men vet Grace egentligen vad hon själv vill? Hon är ju van att följa konventionens alla outtalade regler.

Grace är förstås inte heller en person som stillatigande tar emot ett okänt arv. Hennes nyfikenhet väcks, och hon börjar nysta i vem den okända testatorn egentligen var. Trådarna som leder till svaret på gåtan avslöjar ett både dramatiskt och tragiskt levnadsöde – ett människoliv som visar sig vara mer tätt sammankopplat med Grace än vad hon kunnat ana.

Parfymsamlaren är en spännande bok, som sakta men säkert avtäcker väl dolda hemligheter. Omväxlande får man möta Grace respektive testatorn i de olika kapitlen. Dofter, parfym och parfymtillverkning spelar en stor roll för flera av de personer man får lära känna. I viss mån kommer tydliga ledtrådar i dagen, som gör att jag som läsare ganska tidigt får en aning om hur saker hänger ihop. Trots detta är boken både gripande och spännande att läsa – en bra bok för dig som gillar att läsa om hemligheter.



lördag 25 mars 2017

Våffeldagen!

Om man är född med "kakmonster-gen" måste Våffeldagen verkligen vara årets höjdpunkt. Jag började fundera på om det finns böcker om detta bakverk och satte igång att botanisera. Det visade sig att utbudet är tämligen skralt på svenska, för att inte säga obefintligt, om man vill ha en digital våffelbok på just detta språk.




Ulrika Junker Miranda har gjort en bok som heter Pannkakor, våfflor och crêpes. Här får förstås den åtråvärda våfflan dela plats med pannkakor i olika former. Tyvärr finns denna bok bara som pappersbok önske-ebok.

Den våffelbagare, som däremot kan tänka sig att botanisera bland recept på engelska finner ett betydligt större utbud av våffelböcker. Då behöver man inte heller nöja sig med att skaffa en önske-ebok. Nej, det finns massor av våffel-eböcker på engelska. Se bara här på Amazons hemsida. Där finns sida upp och sida ner av lockande våffel-eböcker. Även Kobo Books har ett riktigt stort utbud av dessa delikata böcker. Amazons eböcker är förstås i "kindle-format" och kan bara läsas i läsplattan Kindle eller i Kindle-appen. Kobos eböcker är i epubformat. Då det nu handlar om receptböcker med bilder, är det förmodligen roligast att läsa dessa i endera Kindle-appen eller Kobo-appen på en surfplatta. Då kan man njuta av de lockande bilderna i färg. Fördelen med att skaffa sig en våffelbok i digitalt format, är att man får hem den omgående till skillnad från pappersbokens snigelaktiga leveranstid. Det går med andra ord bra att vara spontan och redan idag njuta av de allra godaste våfflor! ;-)

En riktigt god Våffeldag önskar jag dig! Hoppas du får tillfälle att avnjuta många goda våfflor idag.




PS Saknar du Lördagar med Lovecraft? Idag uteblir detta projekt. Men jag återkommer nästa lördag med finalen i min läsning av nyöversatta noveller av H P Lovecraft. DS

onsdag 22 mars 2017

Genom eld, över vatten

Av en händelse fick jag biografin Genom eld, över vatten i min läsplatta. Det var ingen bok jag kände till, utan den kom som recensionsexemplar. Göran Karle heter författaren. Hans bok har undertiteln "en berättelse om världskrig, flykt och en ny framtid". Den beskrivande texten hos näthandlarna är mycket kort. Men låt dig inte avskräckas av det; jag tycker att Genom eld, över vatten är en mycket läsvärd bok.



I Genom eld, över vatten får läsaren företrädesvis möta den tyske tandläkaren Fritz Linder. Denne Fritz var författarens svärfar, fast de träffades aldrig. Men berättelsen börjar inte med Fritz, utan först får man lära känna hans föräldrar, främst fadern Heinrich.

Heinrich Linder föddes i april 1889 i Tyskland. Bara ett par veckor senare föddes en annan liten gosse i Österrike. Den sistnämnde kom under sitt liv att påverka inte bara familjen Linders tillvaro starkt, utan även hela Tyskland, Europa och världen. Han hette nämligen Adolphus Jakob Hitler.

Göran Karle beskriver Heinrichs barndom och uppväxt. Man får intryck av att familjen var harmonisk och hade det bra tillsammans. Ett stort gemensamt intresse var musiken och att musicera. Som ung vuxen träffade Heinrich Liesel.

Heinrich och Liesel gifte sig 1913. De slog sig ned i den lilla sydtyska byn Weisweil, som var hennes hemby. Knappt ett år senare fick de en liten son, som de gav namnet Fritz. Äktenskapslyckan blev kortvarig för de unga tu. Första världskriget bröt ut 1914 och Heinrich blev inkallad som soldat. Genom brev höll de kontakten. Fältpostsystemet var väl utbyggt. Tragiskt nog blev den unga Liesel krigsänka – Heinrich träffades illa av granatsplitter och förblödde.

Den lille Fritz växte upp faderlös, eftersom hans mor Liesel inte ville gifta om sig. Man kan bara försöka föreställa sig hur tufft det måste ha varit att försörja ett barn alldeles ensam under mellankrigstiden. Tysklands nederlag i första världskriget kostade hela det tyska folket mycket pengar. Det var tider som präglades av hyperinflation, hög arbetslöshet och social oro. Dessutom kom den världsomfattande ekonomiska depressionen.

När Fritz väl blev vuxen och gifte sig med sin Hedi, upprepar sig historien. Knappt har de båda unga inlett sitt äktenskap förrän andra världskriget bröt ut. Även under detta krig höll man kontakten via fältposten. Tyvärr är det endast Fritz brev till Hedi, som finns bevarade. Men ur dessa brev, som Göran i ett urval publicerar i sin bok, växer en bild fram av Fritzs tillvaro under kriget. Han tillbringade sin tid på östfronten i Ryssland. Eftersom han var utbildad tandläkare tjänstgjorde han mestadels som detta. Åtskilliga var de soldater och befäl som uppsökte hans fältklinik. Det dagliga livet framträder tydligt, men också oron för dem där hemma och inte minst en viss ängslan över att Hedi ska ångra att hon gifte sig med honom.

Så småningom tog även detta krig slut, men tillvaron blev knappast enklare för det. Läsaren får fortsätta att följa paret Linder, då Fritz levde som krigsfånge i efterkrigstidens Tyskland och Hedi bodde i andra änden av landet med deras två små barn. Olika faktorer ledde till att de sedermera utvandrade till Sverige. Här fick de äntligen chansen att bygga en gemensam tillvaro.

Göran berättar inte bara om familjemedlemmar i klanen Linder. Han förklarar också historiska skeenden och ger en bakgrund till varför de båda världskrigen startade. Parallellt med familjens levnadshistoria får man också glimtar ur Adolphus Jakob Hitlers liv. Dessutom blir det tydligt hur man hade det i Tyskland under mellankrigsåren, vilket förklarar ett och annat av vad som sedan skedde.

Tonen i berättelsen känns familjär och trevlig. Redan i början får läsaren klart för sig att Göran har Heinrichs, Liesels, Fritzs och Hedis ätteläggar i åtanke då han skriver. Det är också imponerande att läsa en bok, vars författare har gjort noggrann research. Genom eld, över vatten är en både intressant, tänkvärd och läsvärd bok.



lördag 18 mars 2017

Det onämnbara

Det har blivit dags att skriva om den nästsista novellen i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Den heter Det onämnbara och är en riktigt ruggig berättelse från H P Lovecrafts penna. Oskar Källner har översatt den till svenska.


Ruggigt passande illustration, gjord av Andreas Raninger.

I den här berättelsen får vi återigen möta Randolph Carter*. Han sitter med sin vän Joel Manton på en kyrkogård och pratar. Joel är tveksam till om det kan finnas mystiska och oförklarliga händelser. Randolph, vis av egen erfarenhet, är övertygad om det motsatta. Därför blir han frestad att överbevisa sin vän.

Randolph börjar berätta en gammal historia, som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Under berättelsens gång börjar det mörkna runt de två vännerna. Joel lyssnar spänt och till sist undrar han var allt det Randolph berättat har utspelat sig. Det visar sig att alltsammans faktiskt har ägt rum precis intill den kyrkogård de befinner sig på. Joel vill då gärna bli visad till det hus, som spelar en central roll i Randolphs berättelse. De båda vännerna beger sig dit, men det skulle de kanske aldrig gjort!

Lyckas Randolph övertyga sin vän om att Det onämnbara verkligen existerar? Överlever de besöket i det gamla övergivna huset? Den här ruggiga berättelsen måste du bara läsa! Jag kommer inte att avslöja hur det går.




*Randolph Carter mötte jag första gången i novellen Randolph Carters berättelse, som ursprungligen publicerades 1920. Det onämnbara kom ut fem år senare.

fredag 17 mars 2017

Dödens skugga

Ett litet brittiskt samhälle på 1950-talet, en präst som blir ombedd att hjälpa till med några brottsfall och inte minst obesvarad kärlek – kan det vara något? I Dödens skugga finns allt detta. James Runcie har skrivit en hel serie böcker om kyrkoherden Sidney Chambers, som motvilligt blir indragen i polisens arbete i den lilla orten Grantchester. Böckerna ligger till grund för TV-serien Morden i Grantchester. Elisabet Fredholm har översatt Dödens skugga till svenska.


Omslag: Uffe Jernelo, Jojo Form.

När jag började läsa Dödens skugga trodde jag att det skulle handla om ett enda kriminalfall, som prästen och hans kompis polisen skulle lösa. Men så är det inte. Varje kapitel innehåller olika brott, och stackars Sidney finner sig gång efter annan inblandad i att lösa dem. Hans insatser är inledningsvis motvilliga, men så snart han väl börjat nysta blir han engagerad och mån om att nå resultat – inte minst för att få fast den riktiga brottslingen och låta rentvå den orättvist misstänkte. Som kyrkoherde har han möjligheten att få folk att öppna sig, men han måste förstås också tänka på tystnadsplikten. Detta dilemma kan leda till svåra situationer för honom. På samma gång brottas han med sin egen personliga situation. Han är mycket förtjust i sin systers väninna. Problemet är bara att hon kommer från en annan samhällsklass och lever ett liv, som kanske inte är riktigt förenligt med ett stillsamt liv som prästfru.

Tycker du om lagom stillsamma berättelser, i vilka du får vara med och grubbla på deckarnötter? Då kan Dödens skugga vara en utmärkt bok för dig.



onsdag 15 mars 2017

Vid foten av Montmartre

För den som gärna läser böcker, som utspelar sig i Paris, kan Britta Röstlunds Vid foten av Montmartre vara ett tips. Berättelsen är dessutom full av hemligheter, som sakta kommer i dagen.


Omslag: Karin Robérts.

Mancebo driver sedan många år en speceributik i ett kvarter i Paris. Ovanpå butiken har han och hans familj sin bostad. I samma hus bor dessutom hans kusin Tariq med fru. Tariq är skomakare och har sitt skomakeri i huset på andra sidan gatan. De båda familjerna delar mycket tid tillsammans, till exempel de flesta av dagens måltider. Tillvaron i butiken har alltid rullat på enligt samma mönster. Mancebo tycks vara ganska nöjd med att ha det så. Tills en dag då han får besök av en hemlighetsfull kvinna, som bor i huset tvärs över gatan. Hon ger honom i uppdrag att spionera på maken åt henne. Hon misstänker nämligen att han vänsterprasslar. Eftersom Mancebo alltid befinner sig i sin butik och har koll på gatan utanför och huset mittemot, tycker han att uppdraget verkar tämligen enkelt. Det hindrar honom inte från att ta det på fullaste allvar och införskaffa lämpliga attiraljer för verksamheten. Inte ett knyst säger han till sin familj om sin nya karriär som privatdetektiv.

En utarbetad frilansjournalist sitter på ett café i en annan del av Paris. När en okänd mansperson kommer in på caféet och börjar fråga var och en av de närvarande om de väntar på monsieur Bellivier får journalisten ingivelsen att säga "ja" trots att hon inte har en aning om vem denne Bellivier är. Hon blir ombedd att följa med mannen, som tar henne med till ett stort kontorskomplex. Längst upp i byggnaden, isolerad från alla andra, får journalisten reda på att hon har fått ett uppdrag. Hon förväntas vidarebefordra inkommande email till monsieur Bellivier. Utöver att sitta där på bestämda tider och passa inkorgen, är hon fri att göra vad hon vill i kontorslokalen. Av nyfikenhet tackar journalisten ja till att sköta detta uppdrag under den stipulerade tiden av tre veckor. När varje arbetsdag är slut tilldelas hon en bukett blommor innan hon går hem. Detta faktum förbryllar henne mycket och ger henne huvudbry; vad ska hon göra med alla blommor? Och vad är det för mystiska email som kommer till monsieur Bellivier?

Under berättelsens gång får läsaren följa Mancebo och journalisten omväxlande. Främst Mancebo gör upptäckter som han knappast kunnat ana – inte bara angående den vänsterprasslande maken. Hela hans familj tycks mer eller mindre involverad i konstiga saker, som han inte haft någon vetskap om. Bara genom att ta några enkla steg bort från sina vanliga rutiner upptäcker han skeenden, som han aldrig skulle ha sett annars. Det blir till sist mycket för Mancebo att nysta upp. Journalisten får tillfälle till återhämtning och eftertanke genom sitt märkliga uppdrag. Hon tycks genomgå en inre omvandling på väg mot ett nytt välbefinnande – inte minst tack vare de upplevelser hon får och de människor hon möter genom de mystiska blombuketterna. Hennes journalistiska nyfikenhet väcks åter till liv då hon möter en familj full av gamla hemligheter. Faktum är att den gåtfulla monsieur Bellivier är den gemensamma nämnaren i berättelsens två parallella historier.

Vid foten av Montmartre är en berättelse i lite långsammare takt. Trots det blir det inte långtråkigt. Som läsare blev jag engagerad i främst Mancebo, men också i journalisten, och de liv de lever och de upplevelser de får. På slutet blir jag faktiskt riktigt glad för Mancebos skull!



tisdag 14 mars 2017

Var din farmor ett träd?

Genom den eminenta sidan Ebook Friendly har jag snappat upp den här bilden.


Klicka på bilden så blir den större.

Lite roligt och väldigt tänkvärt på samma gång. Jag, som alldeles nyligen läst den utmärkta boken Trädens hemliga liv, kan förstås inte låta bli att tänka på den sorgliga aspekten av det hela. Tänk alla de stackars träden som får sätta livet till för olika ändamål för människans skull! Sett ur den synvinkeln känns det mycket bra att vara eboknörd och spara några träds liv.




PS Känner du inte till Ebook Friendly? Det är en sida väl värd ett besök! DS

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...