fredag 30 september 2016

Våra bästa år

Hilary Boyd, en fram till nu okänd författare för mig, har skrivit flera böcker. Den senaste heter Våra bästa år. Carla Wiberg står för översättningen till svenska.


Omslag: Anders Timrén.

Joanna har varit gift med Lawrence i hela sitt vuxna liv. De närmar sig nu pensionsåldern. Universitetsläraren Lawrence har bestämt sig för att lämna sin arbetsplats i samband med att läsåret tar slut i början på sommaren. Han är märkbart nervös, men Joanna skyller det på den stora omställningen som står för dörren. Hon blir därför totalt överraskad då Lawrence meddelar att han tänker lämna henne. Han har nämligen blivit djupt förälskad – i en annan man!

Joannas hela värld rasar samman. Som tur är, har hon sin väninna och närmaste granne i huset bredvid att vända sig till. Även de båda vuxna barnen blir hennes stora stöd, trots att de också har sina problem att försöka komma tillrätta med. Under månaderna som kommer genomgår Joanna alla möjliga kval, men försöker till sist finna sig själv igen.

Våra bästa år är en feelgoodroman med den trevliga egenheten att den handlar om en kvinna, som nästan nått pensionen. Det är intressant att få följa Joanna på hennes väg från övergiven till självständig. Men slutet gillar jag faktiskt inte alls. Givetvis kan jag inte avslöja skälet – det kan ju hända att du vill läsa boken. Och kanske tycker du bättre om slutet än jag.



söndag 25 september 2016

Mijito

Vad vore en söndag utan läsning av en novell till novellutmaningen? Veckans berättelse är en mycket gripande historia, skriven av Lucia Berlin. Niclas Hval har översatt den till svenska. Mijito heter den, och du finner den i novellsamlingen Handbok för städerskor.


Fotograf: Buddy Berlin. Omslag: Sara R Acedo.

Sjuttonåriga Amelia är nybliven mor. Hon kommer ursprungligen från Mexiko, men har flyttat till USA för att gifta sig med en ung landsman. Han flyttade före henne till det nya landet, och hon såg mycket fram emot återföreningen. Men saker och ting blev inte riktigt som hon tänkt sig. Maken är inte riktigt densamma som hemma i Mexiko. Han hamnar i fängelse, troligen för lång tid, och Amelia har inte klart för sig orsaken. Hon kan inte engelska och är beroende av släktingar till maken. Det lilla socialbidrag hon kan få tar släktingarna hand om. Då den lilla sonen föds står Amelia mer eller mindre handfallen i fråga om skötseln av honom och hon har ingen att fråga till råds. Att han, den lilla mijito Jesus, behöver hjälp av sjukvården får hon så småningom klart för sig. Hon tar med honom till en klinik, där utblottade människor som hon själv kan få hjälp. Kanske kan saker och ting ordna sig nu. Allra helst vill Amelia resa tillbaka till Mexiko – men hur ska det går till när hon inte har några pengar?

Denna historia berättas omväxlande ur Amelias respektive en klinikanställds perspektiv. Kvinnan som jobbar på kliniken har någon form av assisterande roll och är viktig framförallt när spansktalande patienter behöver tolkningshjälp. Därför blir hon involverad i Amelias gripande öde. Pö om pö får läsaren klart för sig hur Amelias liv ser ut och vad som händer under de korta månader som skildras. Novellen är mycket tragisk, och känsliga personer varnas härmed. När jag läser berättelser som denna får jag verkligen perspektiv på min egen moderna och bortskämda tillvaro. Hela Lucia Berlins novellsamling Handbok för städerskor är på det hela taget mycket bra och läsvärd.

*

Mijito (som för övrigt lär betyda ungefär "lilla älskling" på spanska) placerar jag i kategorin "en novell som handlar om en förälder och ett barn" i novellutmaningen. Den skulle också kunna höra hemma i kategorin "en sorglig novell", men den är ju redan upptagen av en annan berättelse.



lördag 24 september 2016

Celephaïs

Mitt läsprojekt Lördagar med Lovecraft rullar på. Idag passar det bra att läsa en novell med ett havsinspirerat omslag, tycker jag (som tillbringat de senaste dagarna vid havet). Därför faller mitt val på Celephaïs. Den publicerades första gången 1922. Alldeles nyligen kom en nyöversättning till svenska ut, gjord av Oskar Källner.


Omslag: Andreas Raninger. Fotograf: Bokskorpionen.

Berättaren i Celephaïs presenteras med namnet Kuranes. Detta är dock inte hans riktiga namn. Han tillhör en släkt, som tycks ha varit både rik och jordägande, men numera finns inget kvar. Kuranes är tillika den siste ättlingen. Hans tillvaro är erbarmlig och han lever helst i sina drömmar. Dessa skriver han inledningsvis ner, men folk runt honom skrattar åt hans alster. Till slut blir drömmarna allt han har att leva för. Kuranes, som är ett namn han fått i en av sina drömmar, får dock lyckan att återuppleva en dröm som han haft i sin barndom. Nu, fyrtio år senare, gläds han åt allt vackert som finns i denna barndomens drömstad Celephaïs. Där känner han sig accepterad och att han är bland vänner. Från Celephaïs kan man segla på havet till länderna där hav möter himmel. Det vill Kuranes gärna göra! Men han väcks och hinner inte uppleva allt. Efter det går allting ut på att en ännu gång nå Celephaïs. Kuranes använder till och med droger för att få tillbaka sin favoritdröm. Till sist blir han vräkt från sin fattiga bostad. Men då! Plötsligt när han irrar omkring i stan ser han vägen till Celephaïs än en gång!


Du måste få en chans att se det fina omslaget ordentligt!

Denna novell är riktigt sorglig. Jag tänker inte avslöja slutet, men sorgligt är det. Det sägs att H P Lovecraft ofta skrev utifrån sina egna drömmar. Detta skulle främst gälla hans mardrömmar, ur vilka han hämtade de monster och andra fasor han skapat. Men han borde ju även ha drömt finstämda drömmar, så det ligger nära till hands att tro att Celephaïs är sprungen ur en sådan. Vackert och poetiskt är det – och mycket sorgligt! Den påminner om en känd gammal saga, men jag kan inte avslöja vilken, för då förstör jag din läsupplevelse.

*

Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.



fredag 23 september 2016

Intressant läsning om läsning

Dagens Nyheter presenterar idag en mycket intressant artikel om läsning. Att läsning är viktigt är en känd tes, likaså att boknördar tenderar att verkligen nörda in sig i böcker. Men varför är det så? Vad betyder läskunnighet för ett land? Vad betyder bokläsning för en enskild individ? Vad händer i hjärnan då vi läser?


Bild via DN.


Svaren på dessa frågor och fler därtill får du i artikeln. Är du det minsta intresserad av böcker och läsning, så bör du absolut läsa den!

Jag fascineras särskilt av att det tycks hända saker, inte bara i vår emotionella föreställningsvärld, utan också rent biologiskt då vi läser.

"Vi vet redan att goda berättelser kan placera dig i någon annans skor, bildligt talat. Nu ser vi att någonting verkar hända även biologiskt."
(Gregory Berns )

Dessutom är det otroligt viktig kunskap, som framkommit omkring läsförmåga kontra analfabetism. Läskunnighet är tydligen en viktig orsak till att världen har gått från en medellivslängd på 35 år till en på 75 år.

"Vi vet att den ekonomiska utvecklingen inte tar fart i ett land förrän 40 procent av kvinnorna är mycket läskunniga."
(Martin Ingvar)

Med dessa forskningsresultat som grund borde världens makthavare verkligen skyndsamt se till att alla flickor och kvinnor får gå i skola!




Längst ner i artikeln omnämns en intressant bok; Hjärna, gener och jävlar anamma: Hur barn lär, skriven av Torkel Klingberg som är professor i kognitiv neurovetenskap. Den kommer ut i oktober, även som ebok. Jag tror minsann att jag ska hålla utkik efter den! :-)



onsdag 21 september 2016

Lästips på nätet

Ibland skulle jag vilja syssla med den här bloggen på heltid – det finns så mycket man kunde undersöka, testa och skriva om när det gäller den digitala utvecklingen inom litteraturen. Jag har dessvärre inte den möjligheten. I stället kan jag tipsa om andra mycket läsvärda bloggar, vars skribenter är mycket kunniga inom detta område.


Ett annat slags nät, fotograferat i Järleåns Naturreservat.
Fotograf: Bokskorpionen.

Först och främst vill jag gärna rekommendera dig att läsa en mycket intressant, tankeväckande samt inte minst väl formulerad och kunnigt skriven text på Elibs blogg. Det är Björn Waller på Elib, som är mycket välinformerad och delar med sig av det han erfar då det gäller eboken kontra pappersboken och ebokens framtid. Du finner texten via denna länk.

*

Funderar du på att börja använda en abonnemangstjänst för eböcker (och ljudböcker)? Numera finns det flera sådana. Själv har jag för ett par år sedan provat Storytel och numera använder jag regelbundet Nextory för läsning av ljudböcker. Utöver dessa två, finns även Bookbeat och Mofibo, som jag inte har någon erfarenhet av. Men PC för alla har däremot testat samtliga och du finner deras utvärdering genom denna länk. Där kan du både läsa om hur respektive företags app fungerar samt inte minst se hur utbudet ser ut för några kända titlar. Det varierar nämligen – det är inte alltid som både eboken och ljudboken finns tillgängliga. Hos någon finns det ena formatet, hos någon annan finns det andra och hos ytterligare någon finns båda formaten tillgängliga. Känner du dig ändå osäker på vilken tjänst du ska välja? Ofta erbjuder företagen en kortare eller längre testperiod, som man inte behöver betala för.

*

Min favoritläsplatta kommer ju från Kobo. Därifrån har under augusti månad presenterats inte mindre än två nyheter. En blogg som har superkoll på detta och på hur dessa två läsplattor fungerar är Good Ereader. Klicka på respektive länk om du är nyfiken på Kobo Aura One eller Kobo Aura Edition 2. Du finner en jämförande recension här. Ta dig tid att titta på Good Ereaders testfilmer – de är lätta att förstå och väldigt talande. När det gäller läsplattor är det svårt att finna någon återförsäljare, där man kan se plattan i verkligheten före köpet. Därför är det så bra med Good Ereaders filmer, eftersom de visar så många av plattornas funktioner etcetera. Är du intresserad av läsplattor från andra tillverkare? Då finner du recensioner även om dessa hos Good Ereader.



söndag 18 september 2016

Sörjande

Jag har läst fler noveller ur samlingen Handbok för städerskor. Författare är Lucia Berlin och översättningen till svenska är gjord av Niclas Hval. Veckans novell (till novellutmaningen jag är med i) heter Sörjande.


Fotograf: Buddy Berlin. Omslag: Sara R Acedo.

I novellen Sörjande berättar städerskan om hur det kan vara att städa ett hus efter någon som dött. Då ingår sortering av den dödes saker; antingen skall allt till välgörenhet eller så blir städerskan vittne till hur arvingarna bråkar om allting. En dag ska hon städa ett hus, som är välvårdat i all enkelhet och som ligger mitt i ett ganska nedgånget område. Det har tillhört en gammal änkling. Hans båda framgångsrika barn dyker upp och går igenom huset. Sonen försöker hålla en munter ton, medan dottern är ganska bister. Efter ett tag förstår städerskan vem det är de egentligen sörjer.

Lucia Berlin skriver enkelt, tydligt och ändå så väldigt talande. Hennes noveller är klart läsvärda, och jag är mycket glad att jag fått upp ögonen för hennes författarskap genom förra årets novellutmaning. Har du inte läst dessa noveller än, tycker jag att du ska göra det.

*

Sörjande placerar jag i kategorin "en sorglig novell" i årets lista för novellutmaningen.



lördag 17 september 2016

Templet

Det är minsann lördag igen och det betyder att jag ägnar mig åt mitt läsprojekt Lördagar med Lovecraft. Idag har turen kommit till novellen Templet. H P Lovecraft fick denna berättelse publicerad 1925. Nu, mer än nittio år senare, har den blivit nyöversatt* till svenska av Oskar Källner.


Illustration: Andreas Raninger.
Omslagsdesign: Oskar Källner.

Den tyske ubåtsofficeren Karl Heinrich Graf von Altberg-Ehrenstein ägnar sin sista stund i livet åt att nedteckna ett dokument, som han därefter innesluter i en glasflaska och släpper i havet. Denna flaska blir funnen vid Yucatánhalvöns kust och hur långt den flutit innan dess är svårt att veta. Tack vare Karls klarsynthet och rådighet kan vi därför få veta vad som hände med ubåt U-29, som försvann med man och allt, efter att ha torpederat det brittiska fraktfartyget Victory den 18:e juni 1917.

Då det stod klart att Victory ofelbart skulle sjunka, lät U-29 fraktfartygets besättning gå ombord i livbåtarna. Allt som hände filmades, så att omvärlden skulle kunna se hur rättrådigt U-29 handlat. Men när kameran stängdes av sänktes även livbåtarna. En av de drunknade sjömännen återfanns senare vid ubåtens räcke, där han försökt klamra sig fast i ett försök att rädda sig.

Efter detta börjar märkliga saker ske. Inledningsvis utan att väcka särskilt stor uppståndelse. Men undan för undan drar ubåtens besättning sina egna slutsatser. Ubåten råkar in i en märklig och okänd ström i vattnet. Det går inte att ta sig ur den, utan båten driver med, särskilt efter att motorerna plötsligt och oförklarligt gått sönder. Märkliga drömmar och feberaktiga syner plågar flera i besättningen. Karl är en nyter man, som vare sig tror på övernaturliga ting eller låter sig skrämmas. Han statuerar exempel bland mannarna. Det ena leder till det andra tills myteriet är ett faktum. Endast Karl och en officerskollega finns därefter kvar ombord på ubåten. Så småningom drabbas även kollegan av galenskap, yrar och vill lämna skutan. Karl är den som ensam upptäcker havsbottnens dolda hemlighet. Det är en hemlighet så storslagen och märklig, att den, trots Karls nytra och vetenskapliga inställning till livet, lyckas locka honom och drar in även honom i galenskap.

Normalt sett brukar människor i historier som denna ofta paralyseras eller bli galna av skräck då de upplever något övernaturligt eller upptäcker ett fruktansvärt monster av något slag. Så är inte fallet i denna novell. Tack vare Karls lugna och sansade personlighet (han själv hänvisar till sin stabila tyska uppfostran) kan läsaren få ta del av vad som hände ombord på U-29. Besättningen drabbades dock av varierade grader av panik och galenskap av det de upplevde. In i det sista är det den sansade vetenskapsmannens observationer och slutsatser vi får möta genom Karls efterlämnade dokument. Vad som till sist blev hans slutgiltiga öde där nere i havets djup förtäljer dock inte hans noteringar. Men Karl lämnade tillräckligt med vittnesuppgifter för att låta läsarens fantasi fylla i resten.

Templet är på det hela taget en fängslande novell, med mytologiska och övernaturliga inslag. Just de mytologiska delarna är intressanta att fundera på. Medan jag läste undrade jag ett tag om det var Cthulhu som dolde sig i havsdjupet även i denna novell. Om så är fallet, tänker jag dock inte avslöja. Karls personlighet är också något som jag inte kunde undgå att lägga märke till. Han beskrivs nästan på ett karikatyrartat vis. På samma gång som han är nyter och sansad, är han också överlägsen och nedlåtande. Karl tycker själv att han är ett resultat av god, tysk uppfostran. Det är intressant att mellan raderna läsa den amerikanske författarens syn på tyskar och minnas att novellen skrevs bara några få år efter första världskrigets slut. För övrigt gör Oskar Källners fina översättning det lätt att läsa Lovecrafts emellanåt "snirkliga" och långa meningar. 

*

Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.




*Läs mer om de nyöversatta Lovecraft-novellerna på förlagets hemsida.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...