måndag 16 januari 2017

Toner av guld

För nästan två år sedan läste jag Lupina Ojalas mycket välskrivna Tårpilens år. Det är en riktigt bra fantasy-bok. Den berättar om ön Aurinma, som är en del av kejsardömet Tebidiar. Huvudpersonen Disa tvingas fly från sitt hem och under flykten möter hon Lue. Nu har Lue fått sin egen bok, Toner av guld, och legenderna från Yddrios fortsätter att berättas.


Omslag: cinna.se.

Lue är speciell. Hans hud har en lila ton och hans öron är spetsiga. Dessutom har han små, små horn på huvudet. Detta är kännetecken för alla som tillhör weloi. Människorna ser oftast ner på weloi. Som den unga varelse han är, funderar Lue mycket över sig själv, sitt ursprung och sin identitet. Dessa tankar har fått honom att genomföra den svåra resan över havet, från den lilla ön Aurinma till fastlandet, där Tebidiars huvudstad Trovar utgör en lockelse.

Men livet som nybliven storstadsbo är verkligen inte lätt. Lue måste både finna en bostad och lämplig försörjning. Parallellt med dessa vedermödor inser han att även om Trovar är fullt av andra weloi, så ser de annorlunda ut än han själv. De talar också annorlunda. Weloi från Trovar betraktar Lue med misstänksamhet; han låter inte alls som de och han för sig och klär sig lantligt. Lue inser detta och gör allt han kan för att se och lära nya manér. Han har tur och träffar personer som hjälper honom att skaffa både bostad och arbete. Livet leker och Lue börjar till och med fatta tycke för en ung kvinna. Men vad skulle han kunna erbjuda henne för framtid? Han som bara har en tidsbegränsad anställning. Som en skänk från ovan erbjuds han plötsligt möjligheten att få gå i lära hos en av de kejserliga besvärjarna i palatset. En lärlingsplats hos en sådan högt uppsatt magiker är ett åtråvärt erbjudande och betyder allt för Lues framtid. Nu kan han kanske äntligen bli något betydelsefullt och sedan erbjuda den unga Linlin äktenskap.

Det som först verkar så enkelt visar sig bli mycket svårare än Lue någonsin kunnat ana. När han väl är på plats som lärling dras han utan att förstå det sakta men säkert in i politiska intriger. Vid sidan om dessa ränksmiderier möter Lue den stora kärleken. Han blir förbryllad och funderar mycket på de två damerna i sitt liv. Saker och ting dras till sin spets och när Lue inser vilken hans egen roll egentligen är, har det blivit för sent att backa undan.

När jag hade läst klart Toner av guld tyckte jag först att jag saknade den traditionella kampen mellan det goda och det onda, som fantasy-böcker oftast har som grund. Men sedan insåg jag att denna kamp försiggår inne i Lue själv. Han kämpar med att förstå sig själv och sin bakgrund. De yttre omständigheterna, både i form av politiska intriger, oväntad vänskap och kärlek, ställer hans tankar och funderingar på spel och tvingar honom att göra ställningstaganden som formar honom som person. Lupina Ojala har verkligen skrivit en spännande och dramatisk bok om en ung varelses sökande efter sin plats i livet. Precis som Lue har även jag nu fått veta ännu mer om kejsardömet Tebidiar, dess invånare och deras liv och leverne. Bokens slut lämnar mig med funderingar över hur det kommer att gå för Lue (och för hela kejsardömet) – kanske får man veta det i de kommande legenderna från Yddrios. Det är alltid roligt att veta att man som läsare kan se fram emot fler "besök" i en värld man gillar.



söndag 15 januari 2017

Hur har du det ...

... med oxveckorna? Känns det tungt och jobbigt?


Nötkreatur av rasen skotsk höglandsboskap. Fotograf: Nilfanion.

Då tycker jag att du ska läsa de helt underbara böckerna Äntligen tant! och Tant i balans. Anna Eriksson, som både skrivit och illustrerat, har i dem myntat begreppet "joxveckor" – att använda i stället för oxveckor. Och visst är det en perfekt tid för att "joxa" nu! Man kan passa på att joxa med hemmet. Antingen man vill genomföra en total "omjoxning" eller bara joxa lite smått, så kan det betyda en hel del positivt för den egna trivseln. Vad sägs om att joxa till en mysig läshörna?



Som farbror kan man förstås också passa på att joxa och skapa sig en mysig läsplats – det är inte förbehållet tanter. Ett par trevliga böcker att läsa i den nyjoxade läshörnan är Dag Ahlanders Handbok för glada gubbar och Tänkebok för glada gubbar.

Glada och trevliga joxveckor önskar jag dig!



lördag 14 januari 2017

De andra gudarna

Ibland ska man bara låta bli att lägga näsan i blöt. Det fick Barzai den vise lära sig då han, fylld av högmod, ville bestiga Gudarnas berg. Hans öde kan man läsa om i De andra gudarna, som är veckans novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Oskar Källner har gjort översättningen till svenska.


Illustration: Andreas Raninger.

Gudarna hade alltid levt i de högsta bergstopparna. Dessvärre hade de blivit undanträngda av människorna från slätterna, då de drog sig allt längre upp i bergen. Till sist hade gudarna endast en bergstopp kvar att kalla sin egen. Det här beteendet från människornas sida ledde dessutom till att gudarna blev lättretliga och ogästvänliga. De bestämde att ingen människa någonsin fick sätta sin fot på deras berg.

Barzai den vise var djupt bevandrad i ett flertal gamla skrifter, bland annat Hsans sju kryptiska böcker samt de pnakotiska manuskripten från Lomar. Han var helt övertygad om att skulle någon lyckas ta sig upp på gudarnas berg och också ta sig levande ner därifrån, var det han. När tiden var den rätta begav han sig sålunda iväg uppåt bergssidan. Med sig hade han sin lärjunge Atal. Denne var märkbart rädd och tveksam inför hela företaget, något som den övermodige Barzai skyllde på Atals enkla ursprung. Själv var han ju son till en greve och hade bara av den orsaken massor av medfött mod.

Det är en mycket dramatisk bergsbestigning vi får följa i H P Lovecrafts De andra gudarna. Vem som verkligen överlever och vem som får möta gudarna och vad som då sker får man veta om man läser denna mycket tänkvärda novell.



torsdag 12 januari 2017

Sömnrevolutionen

Är du en av dem som bestämt sig för att "börja ett nytt liv" och kanske rentav avgivit ett nyårslöfte om att träna mer, äta bättre och stressa mindre? Det låter väldigt bra, men har du funderat på att god nattsömn är en grundförutsättning för att lyckas med andra föresatser? Ge dig själv chansen att sova gott, så blir dina möjligheter att lyckas väl med till exempel träning så mycket större.


Omslag: Anders Timrén.

Arianna Huffington har skrivit Sömnrevolutionen efter att själv varit sömnlös i många år. Till sist gick hon in i den berömda väggen. Först då blev hon medveten om sömnens betydelse för välbefinnande, kreativitet och ett gott liv. Numera helgar Arianna sömnen och har gett den högsta prioritet i sitt liv. I Sömnrevolutionen, som är översatt till svenska av Thomas Andersson, beskriver hon dels vad sömnbrist kan leda till och dels ger hon läsaren verktyg för att förbättra sin sömn.

Arianna menar att vi nuförtiden nonchalerar vårt sömnbehov. I vår strävan efter framgång och en lyckad karriär minimerar vi sömnen. Det är rentav så att det inom vissa grupper blivit ett "ideal" att hävda att man endast sover 4-5 timmar varje dygn. Men så lite sömn mår man inte bra av. Arianna visar mycket tydligt vad sådan sömnbrist leder till. Hon förklarar varför sömnen är så viktig för oss. Hon varnar för snabba lösningar i form av sömntabletter och lär i stället ut grunden till god sömn.

Hur var det nu med nyårslöftet om träning, som jag skrev om inledningsvis? Kan det verkligen stämma att god sömn ger bättre träningsresultat? Arianna har åtskilliga bevis för att sömnbrist försämrar dina möjligheter, medan tillräckligt med sömn förbättrar din prestationsförmåga.

Med Sömnrevolutionen får du en välskriven och mycket intressant bok full av inspiration – läs den, lyd Ariannas råd och ge din kropp chansen till skön sömn och livsnödvändig återhämtning.



måndag 9 januari 2017

Den tolftefemte födelsedagen

Den tredje januari firades J R R Tolkiens tolftefemte* födelsedag. Hade han fortfarande levat skulle han ha blivit 125 år med andra ord. ;-)


John Ronald Reuel Tolkien. Fotograf: okänd.

The Tolkien Society firade denna födelsedag genom att utbringa en skål. Själv säger jag förstås grattis i efterskott.

Vill man läsa Tolkiens stora epos Sagan om ringen i epubformat, får man dessvärre göra det på engelska. Verkets tre delar finns dels utgivna styckevis (The Fellowship of the Ring, The Two Towers, The Return of the King) och dels i samlad form, som du finner två varianter av här och här. I samband med att filmerna spelades in och visades 2001-2003 kom visserligen nya upplagor av böckerna på svenska, men bara i pappersform. Eböcker fanns också på den tiden, men i Sverige var de fortfarande "i sin linda" och förlagen tänkte knappast på att leverera Sagan om ringen i detta format. Nu när eböcker har en helt annan position, skulle det vara roligt om något förlag ville ge ut Tolkiens odödliga verk också som eböcker på svenska.




*Min egen översättning från The Tolkien Society's engelska uttryck "twelfthty-fifth" (125th), det vill säga den 125:e, vilket de i sin tur skapat med inspiration från då Bilbo Baggins firade sin "eleventy-first" födelsedag i boken Sagan om ringen.

söndag 8 januari 2017

Fyren mellan haven

Det var ett par år sedan jag läste boken och nu när den blivit filmatiserad kunde jag inte låta bli att se filmen. Berättelsen Fyren mellan haven är en mycket gripande skildring, skriven av M L Stedman. Katarina Falk har gjort översättningen av boken till svenska. I filmen kan man bland andra se vår egen Alicia Vikander spela den kvinnliga huvudrollen.


Fyren på "Janus Rock" i Fyren mellan haven. Bild ur filmen med samma namn.

Tom Sherbourne återvänder 1918 till Australien efter fyra år som soldat på västfronten i Europa. Sargad i själen söker han ensamheten som fyrvaktare. Janus Rock, som ligger där Indiska Oceanen och Antarktiska Oceanen möts, blir hans ensliga fyr att sköta om. Här får han rå sig själv och träffar ingen mer än skepparen och matrosen på provianteringsbåten, som kommer var tredje månad. Vid en permission på fastlandet möter han den unga Isabel. De börjar brevväxla och så småningom blir hon hans hustru.

Livet leker inledningsvis och de båda trivs gott i varandras sällskap, långt ute på Janus Rock. Men så kommer tragedierna. Isabel förlorar inte bara ett ofött barn, utan flera. (I boken tre, i filmen två.) Hon blir djupt olycklig varje gång. Strax efter den sista förlusten flyter en roddbåt in mot ön. I båten finns en död man och ett litet spädbarn. Den lilla flickan lever och Isabel tar med själ och hjärta hand om henne. Då uppenbarar sig det första dilemmat. Den samvetsgranne Tom vill följa reglerna och föra in händelsen i fyrens loggbok samt rapportera via telegrafen vad som hänt. Isabel tycker tvärtom att de kan behålla barnet, som kommit som en skänk från ovan. Hon menar att flickan annars hamnar på barnhem. Eftersom omvärlden tror att Isabel ännu är havande, tycker hon att det inte är några problem att låtsas att barnet är deras. Tom slits mellan vad som är rätt och orätt, men ger efter för Isabel och hennes önskan om att få bli mor.


Familjefotografering i filmen Fyren mellan haven. Bild ur filmen.

Så går tiden. De är lyckliga tillsammans alla tre, även om Tom plågas av dåligt samvete. När den lilla familjen besöker fastlandet får han emellertid av en slump veta vad som låg bakom tragedin med roddbåten. Hans samvete börjar gnaga riktigt rejält, och han kan inte låta bli att anonymt höra av sig till barnets biologiska mor, som sörjer både ett barn och en make. Olika ledtrådar och en utlyst belöning leder till att allting avslöjas. Tom tar på sig hela skulden. Nu är det Isabel som ställs inför ett dilemma; ska hon stötta eller förskjuta Tom? Hans agerande har tagit ifrån henne flickan som hon blivit så djupt fäst vid. Men han sitter i fängelse för barnarov och man misstänker dessutom att han egentligen dödat mannen i roddbåten. Isabels vittnesbörd kan komma att avgöra hans framtid. Ska hon kliva fram och dela skulden med honom?

Både boken och filmen är verkligen mycket bra! Berättelsen är väldigt gripande, sorglig och tänkvärd. Det är lätt att, från "åskådarbänk", tycka att Tom borde stått på sig och rapporterat som han skulle till myndigheterna. Men å andra sidan hade han vid det tillfället en älskad maka, tyngd av svår sorg över förlorade barn, framför sig. Han ville göra henne lycklig igen. Det finns också ett tredje dilemma att fundera över; vem är egentligen barnets mor – den kvinna, som fött henne och nu fått henne tillbaka, eller Isabel, som skött om henne under hennes fyra första levnadsår?


Cape Campbell Lighthouse blev filmstjärna i Fyren mellan haven.
Bild via Maritime New Zealand.

För den fyrintresserade kan jag berätta att fyren och den karga klippön Janus Rock är en fiktiv plats. Filmen har spelats in vid en fyr som egentligen heter Cape Campbell Lighthouse, som ligger på den södra av de båda nya zeeländska öarna, vid sundet Cook Strait. Filmteamet tittade på över trehundra fyrar på Nya Zeeland innan de till sist bestämde sig för Cape Campbell. Övriga miljöer är filmade på Nya Zeeeland och i Tasmanien. Mer information finner du genom denna länk. I filmen får man verkligen chansen att se en fyrvaktares arbete under såväl fina som stormiga dagar.





Till sist vill jag bara säga: Läs boken! Eller se filmen! Eller gör bådadera! Filmen har, utöver den gripande storyn, fantastiska miljöer att njuta av.



lördag 7 januari 2017

Katterna i Ulthar

I byn Ulthar får ingen döda en katt. Där är de lika heliga som i det gamla Egypten. I berättelsen Katterna i Ulthar får man veta anledningen till detta.


Illustration: Andreas Raninger.

I Ulthar bodde ett elakt gammalt torparpar. De hade för vana att fånga in sina grannars katter och under plågsamma former ta livet av dem. Grannarna försökte därför vara mycket vaksamma, vilket inte alltid lyckades eftersom katter av naturen måste få springa fritt. Att konfrontera de båda kattdräparna var inte heller aktuellt – de var uppenbarligen lika skrämmande för såväl människor som för katter.

En gång kom emellertid en karavan med vandrare från ett fjärran land till Ulthar. Bland dessa fanns en liten föräldralös gosse, som hade en kattunge som sitt käraste sällskap. Den stackars lilla katten försvann då vandrarna vistades i byn. Lokalbefolkningen såg att pojken blev alldeles förtvivlad över förlusten och berättade sanningen om vad som inträffat. Inte förrän senare förstod de att det elaka gamla paret träffat sin överman i den lille gossen.

Exakt vad som inträffar tänker jag inte avslöja, men ett är säkert; hämndbegäret är en stark drift. Läs denna otäcka berättelse, så förstår du varför ingen någonsin skadar en katt i Ulthar.

Katterna i Ulthar är dagens novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. H P Lovecraft fick denna berättelse publicerad 1920 och jag har läst den nyaste svenska översättningen, som kom 2016 och är gjord av Oskar Källner.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...