måndag 19 februari 2018

Frankenstein

Alldeles i början av året läste jag den klassiska Frankenstein. Den är skriven av Mary Shelley och kom ut första gången 1818. I år är det med andra ord 200-årsjubileum för denna titel. Jag har läst en nyöversättning, gjord av Måns Winberg.


Omslag: "The Cup of the Giant"
En målning gjord av Thomas Cole 1833.

Jag har aldrig sett någon enda av alla de filmversioner som gjorts utifrån boken Frankenstein. Detta var på sätt och vis bra, eftersom jag inte var färgad av de filmatiserade tolkningarna då jag gav mig på den ursprungliga berättelsen. Det sägs ju att filmens monster och hans beteende verkligen är fritt tolkad och inte liknar Mary Shelleys originalversion.

Boken utspelar sig inledningsvis ombord på polarforskaren Robert Waltons fartyg långt uppe i Norra Ishavet. Robert skriver hem till sin syster om vad han upplever. En dag, skriver han i breven, får han syn på något ytterst märkligt ute på isen. På avstånd kan han se en människoliknande gestalt, som tar sig fram på isen med hjälp av hundsläde. Några timmar senare kommer sjömännen i kontakt med ytterligare en slädresenär, som dock visar sig vara medtagen. Han presenterar sig som Viktor Frankenstein. Robert plockar upp Viktor och får sedan höra dennes historia, vilken han rapporterar hem till systern.

Här kan man säga att nästa avdelningen i boken börjar. Läsaren (och Robert) får veta allt om Viktors uppväxt och utbildning. Det visar sig att han som ung man skickas iväg från hemmet för att studera på ett universitet. Hans favoritämnen blir de naturvetenskapliga och han slukar all litteratur han kan komma över. Även förlegade naturvetenskapliga teorier intresserar honom. Han kommer in på tankar om att försöka skapa liv åt död materia. Detta blir en besatthet och han stänger in sig i sitt studierum och laborerar. Med hjälp av kroppsdelar från döda människor försöker han skapa en ny människa och väcka denna till liv. Resultatet blir dock så skrämmande att Viktor flyr från sitt studierum.

Under tiden som Viktor är borta, ger sig varelsen han skapat av från studiebostaden. Ensam och övergiven, utan minsta kunskap om världen och människorna, söker sig denna varelse ut för att försöka skapa sig en tillvaro på egen hand. Genom att iaktta allt som sker omkring sig lär han sig alltmer om hur saker och ting fungerar. Varelsen känner sig dock ensam och försöker komma i kontakt med människorna. Han har helt igenom goda avsikter med detta. Han vill helt enkelt skaffa sig vänner och få vara delaktig i en gemenskap. Men då får han på ett brutalt sätt lära sig att han ser fruktansvärt otäck och skrämmande ut i människornas ögon. Somliga flyr från honom och en del jagar honom med vapen och kastar sten på honom. Han förstår att de ser på honom som på ett monster. Ensam och ännu mer övergiven flyr han långt ut på landet där han försöker hålla sig undan.

Frankensteins monster kommer på idén att han ska söka upp sin skapare igen. Han ska helt enkelt kräva att Viktor skapar ytterligare ett monster, som kan bli en vän och hustru åt honom. Då monstret finner Viktor går berättelsen in i ytterligare en berättardimension; det är nämligen nu som monstret berättar för Viktor vad han varit med om sedan han väcktes till liv.

(Hänger du med här: polarforskaren Robert berättar för sin syster vad Viktor berättar för honom och Viktor berättar inte bara som sitt eget liv utan även vad monstret har berättat för honom om sitt liv som monster. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man kommit så här långt i boken.)

Nåväl, Viktor Frankenstein vägrar gå med på monstrets krav, varpå monstret utslungar en förbannelse över Viktor. Denna förbannelse går ut på att allt som Viktor håller kärt ska förgöras. Viktor ska bli lika ensam som monstret. Viktor, som befunnit sig på resa långt hemifrån, skyndar mot hemtrakterna. Men vart han än kommer och hur han än gör för att skydda sig och de sina, upptäcker han att förbannelsen undan för undan uppfylls. Till sist är han ensam kvar och inser att han måste jaga monstret och förgöra det, om han så skall jaga honom över hela världen. Och det är genom denna jakt som både monster och Viktor till sist hamnar på Ishavets is och blir upptäckta av polarforskaren.

Berättelsen innehåller många mycket tänkvärda och gripande händelser. Monstret och hans tillvaro samt hans försök att få en vän är hjärtskärande och tankeväckande. Men på slutet blir boken tyvärr mycket seg och tråkig. Under hela Viktors jakt på monstret finns inget spännande eller ens tänkvärt, tycker jag. Det var dock intressant att ha läst denna klassiker för att känna till vad den egentligen handlar om, men det är ingen bok jag kommer att lockas att läsa om.



söndag 18 februari 2018

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Boken med den långa och lite omständiga titeln Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap har blivit film.


Omslaget till pocketversionen.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap kom ut på svenska första gången i september 2008. Då var det inte alldeles vanligt att förlag här i vårt avlånga land publicerade eböcker. Därför finns tyvärr inte denna titel som ebok på svenska. För knappt ett år sedan kom den däremot ut som ljudbok. Lite mystiskt att förlaget då inte passade på att även "skruva ihop" en ebok av den, tycker jag.

Av någon lustig anledning har jag helt missat att läsa denna bok, som annars låter som en alldeles given berättelse för mig. När den kom 2008 hade jag nämligen ingen läsplatta, och skulle mycket väl ha kunnat hänge mig åt pappersboken. Så här skriver förlaget om berättelsen:
"London januari 1946: Livet börjar så smått återgå till det normala efter kriget och för författaren Juliet Ashton innebär det att hon nu på allvar kan börja fundera på sitt nästa bokprojekt. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams på den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen. 
Juliet och Adams börjar brevväxla. Han berättar om livet och människorna på ön och om tyskarnas ockupation av Guernsey under krigsåren. Och han berättar om öns mycket speciella läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas av deras öden och liv och bestämmer sig för att besöka sina nyfunna vänner. Det blir en resa som förändrar hennes liv. 
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en gripande och stark berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Hur människor under svåra förhållanden hämtar kraft i läsningen och hos varandra."
Mary Ann Shaffer och Annie Barrows heter författarna, som dessutom är släkt med varandra. Annie är nämligen Marys syskonbarn. Bibliotekarien Mary Ann Shaffer gjorde med denna berättelse debut som författare. Tragiskt nog blev det också hennes enda bok, eftersom hon dog 2008.





Frågan är nu om jag ska försöka stå ut med att läsa denna berättelse som pocket, med alla de negativa konsekvenser* det för med sig, eller om jag ska lyssna på ljudboken. Eller ska jag rentav invänta att filmen kommer, och se den i stället?




*Pocketböcker har inga marginaler att tala om. Texten är pytteliten och radavståndet nästan obefintligt. Och inte kan man göra något åt det hela heller. För att inte tala om hur det prasslar då man ska vända blad i en pappersbok. Nä, tacka vet jag att läsa eböcker i en läsplatta. Då kan man göra sina personliga inställningar och njuta av läsningen.

fredag 9 februari 2018

Systrarna

Jisses, vilken bok! Systrarna är både spännande och låter läsarens fantasi gå i flera olika kringelikrokar. Claire Douglas heter författaren. Hon har också skrivit Ung kvinna saknad, som jag läste för ett tag sedan. Översättningen till svenska har Ing-Britt Björklund gjort.


Omslag: Lars Sundh.

Abi har satt livet på paus sedan hennes tvillingsyster dog i en tragisk bilolycka. Det var Abi som satt bakom ratten, och hon kan inte sluta anklaga sig själv för Lucys död trots att domstolen frikände henne. Abi har bara kontakt med en enda väninna från förr, och det är bara denna väninna som känner till att Abi flyttat från London till Bath i hopp om att kunna starta ett nytt liv och så småningom hämta sig från den bottenlösa sorgen.

I Bath får Abi kontakt med Bea, en jämnårig kvinna som är otroligt lik Lucy, och hennes tvillingbror Ben. Bea äger ett stort fint hus, i vilket hon hyr ut rum åt företrädesvis konstnärskollegor. Där bor också brodern Ben. Ett rum blir snart ledigt och Abi får erbjudandet att flytta in. Det gör hon väldigt gärna, eftersom hon känt sig ensam i sin lilla etta och saknat kollektivboendets fördelar.

Ganska snart får Abi emellertid på känn att något inte riktigt stämmer. Bea tycks utveckla en fientlighet mot henne. Har Bea en "hemlig agenda" och ett helt annat än vänskapligt syfte med sin kontakt med Abi? Livet i huset blir inte som Abi tänkt sig. På något märkligt sätt känner hon sig förföljd av Bea – eller är det hennes gamla paranoia som ställer till det för henne? Tur då att Abi har Ben att prata med. Han är så förstående och känner sin syster så väl. Borde Abi inte ha flyttat in så snabbt hos Bea – hon kände henne kanske inte tillräckligt väl? Abis föräldrar och hennes gamla väninna är bekymrade. Vad döljer Bea?

Eller ... är det Abi som har en helt egen hemlig agenda? Vad döljer hon i sitt förflutna? Bea är inte heller nöjd med hur vänskapsrelationen med Abi har utvecklat sig. Varför har Abi till exempel stulit saker från henne? 

Författaren berättar omväxlande ur Abis och Beas perspektiv. På detta sätt får man som läsare en inblick i vad som händer på flera plan. Med stor skicklighet lyckas författaren lura mig att tro än det ena och än det andra om relationen mellan de båda kvinnorna. Till sist kommer den oväntade upplösningen och skruvar till berättelsen ännu mer. Systrarna är verkligen en mycket spännande bok – helt omöjlig att lägga ifrån sig!



tisdag 30 januari 2018

Gör ditt barn rikt

Funderar du på hur du ska lära ditt barn om ekonomi och pengar? Eller grubblar du på om, och i så fall hur, du ska spara pengar åt barnen? Då är boken Gör ditt barn rikt något för dig. Den har undertiteln Från veckopeng till förmögenhet. Jan Bolmeson och Charlie Söderberg ger sina bästa råd i dessa frågor.


Omslag: Anders Timrén.

Även om du inte har några barn, och därmed inte heller grunnar på till exempel veckopengsfrågor, är detta en väldigt bra bok att inspireras av. Författarna berättar utifrån sina egna erfarenheter och visar hur de gör och resonerar kring ekonomiska frågor.

Kortfattat menar de, att det viktigaste är att du själv bygger upp en bra buffert för oförutsedda utgifter. Därefter kan du börja spara på lång sikt i till exempel fonder. Detta sparande bör även det vara åt dig själv i första hand med tanke på att den framtida pensionen kan riskera att bli skral för många som idag är unga eller medelålders. Härefter kan man bygga upp ett långsiktigt sparande åt barnen, även det i till exempel fonder. Den som är mycket intresserad kan förstås också ägna sig åt aktiehandel. 

Nu kanske du tänker att sparande är något som välbeställda kan ägna sig åt, för hur gör man om man inte har så hög inkomst? Titeln kanske verkar avskräckande, för att skapa en "förmögenhet" låter ju ganska abstrakt och snudd på omöjligt. Eller? Författarna vill faktiskt uppmuntra alla att börja spara. Även en liten slant i månaden ger på sikt ett litet kapital, som kan vara nog så välkommet och behövligt oavsett om du sparar till dig själv eller till barnen. Inte minst viktigt är dessutom författarnas grundläggande råd; att framförallt se till att man bygger upp en buffert för oförutsedda utgifter. 

Även om man lyckas bygga upp ett mer eller mindre stort startkapital åt sina barn, bör man dessutom lära dem om ekonomi och pengar. Annars är jobbet i princip ogjort, om de står utan kunskap att hantera vad de får. Detta går författarna också in på i boken.

Gör ditt barn rikt är en mycket lättläst, läsvärd och klok bok, som ger en många saker att fundera på. Den är full av konkreta råd och inspirerar till att ta krafttag om den egna ekonomin.



torsdag 25 januari 2018

På andra sidan väggen

Shari Lapenas debutroman gör mig verkligen inte besviken. Den är spännande och den tar överraskande vändningar. På andra sidan väggen är en perfekt bok för sådana läsare som, liksom jag, vill ha en spännande berättelse utan alltför mycket besinningslöst våld. Lena Karlin har gjort översättningen till svenska.


Illustration: F. Schmidt.

Anne och Marco – ganska nyblivna föräldrar till lilla Cora – har blivit bjudna till grannparet på middag. Dessvärre har barnvakten ringt återbud strax innan middagen och grannarna har tydligt sagt ifrån att den lilla flickan inte är välkommen. Anne tycker att hon kan stanna hemma och passa dottern, men Marco övertygar henne om att de kan lämna Cora ensam och gå på bjudningen tillsammans. De bestämmer att de ska titta till henne varje halvtimme och utöver det har de ju babylarmet med sig till grannarna. 

Det blir några glas vin till maten och grannkvinnan flirtar ganska ogenerat med Marco. Anne tänker på Cora och tycker att hela tillställningen känns ganska jobbig. När hon till sist lyckas få med sig Marco hem igen, väntar en fasansfull upptäckt. Cora är borta!

Polisen tillkallas förstås. En minutiös genomgång av parets bostad inleds, på samma gång som Anne och Marco förhörs. Generande fakta kommer i dagen. Det är uppenbart att både Anne och Marco är ganska berusade efter bjudningen. Anne tar dessutom medicin mot sin förlossningsdepression. Dagarna går och sakta men säkert avslöjar polisen allt fler förhållanden som pekar mot att endera Anne, Marco eller båda är ansvariga för flickans försvinnande. Föräldraparet å sin sida griper efter alla halmstrån de kan komma på för att få sin flicka tillbaka. De är övertygade om att hon är kidnappad. De vill inget annat än att få hem henne igen, och kan inte förstå polisens antydningar; de båda är ju helt oskyldiga. Eller?

Shari Lapena för berättelsen framåt och får mig i tur och ordning att tro på olika förklaringar. Men just som en lösning börjar låta trovärdig, presenteras ännu en som är minst lika trovärdig. När man till sist minst anar det, kommer en helt oväntad vändning. Jag tycker verkligen att författaren lyckats mycket bra; jag kan nästan inte lägga boken ifrån mig. På andra sidan väggen är riktigt fängslande. 



onsdag 24 januari 2018

En favoritförfattare har lagt ifrån sig pennan för gott

Ursula K Le Guin, författaren till några av min barndoms favoritböcker, har lagt pennan ifrån sig för gott och lämnat jordelivet.


Bild: Getty Images.

Ursula har skrivit åtskilliga böcker, vilka har blivit översatta till många olika språk. Trilogin om Övärlden var de som öppnade mina läsarögon för fantasy. Från början var detta just en trilogi bestående av titlarna Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan samt Den yttersta stranden. Sedermera har serien utökats med ytterligare tre böcker, nämligen Tehanu, Berättelser från Övärlden samt Burna av en annan vind. Jag har faktiskt inte läst dessa sistnämnda. Ingen av böckerna om Övärlden finns som eböcker på svenska dessvärre. De tre första får man läsa i pappersformat, medan de tre avslutande finns som ljudböcker. Önske-eböcker kan man lugnt säga att de alla är.

Ursula finns givetvis med i ett inlägg om mina kvinnliga favoritförfattare, som jag skrev för ett par år sedan. Vill du läsa mer om henne och hennes böcker, kan jag rekommendera ett besök på hennes hemsida.



måndag 22 januari 2018

Den svarta tulpanen

Det är många gånger väldigt uppfriskande att emellanåt läsa klassiker, tycker jag. Ta bara en sådan sak som språket – att läsa berättelsen och notera hur författaren valt att uttrycka sig och på vilket sätt han eller hon skriver. Att historierna dessutom är både spännande och i vissa fall väldigt tänkvärda och tidlösa gör sitt till. I klassikern Den svarta tulpanen, som är skriven av Alexandre Dumas d ä och publicerades första gången 1850, får man möta ett språk fyllt av långa meningar med flera bisatser. Ovant till en början, men man kommer snart in i det. Berättelsen, som är utgiven i två delar, är översatt av Tom Wilson.



Den svarta tulpanen utspelar sig i Holland under 1670-talet och inleds ganska våldsamt och blodigt. Två betydande herrar i den holländska makteliten, bröderna Cornelis och Johan de Witt, blir nämligen utsatta för en lynchning av en uppretad mobb. Man kan fråga sig varför denna detaljerade scen finns med över huvudtaget, med tanke på att berättelsen sedan handlar om helt andra saker. Men lynchningen, som ägt rum i verkligheten, illustrerar hur förhållandena var och bokens fiktive huvudperson och hans öde är nära sammankopplat med de båda offren.


Cornelis de Witt, avporträtterad ca 1669 av Jan de Baen.

Cornelis van Baerle, gudson till Cornelis de Witt, har förvarat en bunt brev åt sin gudfar. Dessa innehåller politiskt känsliga uppgifter, men van Baerle är inte det minsta hugad åt politik. Han är passionerat intresserad av tulpaner, och det är endast odling av dessa blommor, som engagerar honom. Därför anar han inte vilken fara han svävar i då Cornelis och Johan de Witt mördas av mobben. Det enda han har i huvudet är huruvida han ska lyckas få fram en helt svart tulpan. Ingen har lyckats med detta innan, och en tävling har blivit utlyst i landet. Den som lyckas kommer att vinna 100 000 floriner samt förstås äran att namnge blomman.

Cornelis har en granne, som avundsjukt bevakar honom. Grannen vill egentligen gärna lyckas få fram en svart tulpan. Men i stället för att jobba på saken, ägnar han sig åt att spionera på Cornelis. Grannen anar att brevbunten kan ligga Cornelis i fatet, varpå han anger honom för att lättare komma åt de åtråvärda svarta tulpanlökarna, som Cornelis lyckats odla fram. Mycket riktigt hamnar Cornelis i fängelse på grund av breven, men lyckas stoppa de viktiga lökarna på sig och därmed få med dem in i fängelset.


Den svarta tulpanen 'Paul Scherer'. Bild via Bakker.

I fångvaktardottern Rosa får Cornelis en bundsförvant och en käresta. Ett tag ser det ljust ut för tulpanlökarna, trots att deras upphovsman är fängslad. Men den avundsjuka grannen är dem på spåren och nästlar sig in i fängelset under falskt namn. Precis när en vacker, svart tulpan slagit ut slår grannen till, stjäl blomman och försöker ta åt sig hela äran. Kommer han att lyckas? Hur går det för Rosa och Cornelis? Läs den spännande berättelsen och ta reda på det, föreslår jag.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...