söndag 21 maj 2017

Bokflyttning

Herr Bokskorpion och jag håller på att flytta till en ny bostad. En sådan tur då, att man inte är begiven på pappersböcker. ;-)


Bild via Unpakt Blog.

Nej, det är riktigt skönt att man kan ta hela biblioteket under armen och gå. 



Annat var det då Foyles Bookshop i London skulle flytta alla sina böcker häromåret. De var supersnabba! De klarade av att flytta en halv miljon böcker på bara två minuter. Tror du mig inte?! Titta då på den här filmen! ;-)




Nu kan det mycket väl hända att den här bloggen får gå på sparlåga ett tag. Det finns ju fler saker än ett par läsplattor att flytta. Ett enstaka kort boktips kanske hinns med mellan varven, men annars vet ni vad jag sysslar med om det blir helt tyst här.



onsdag 17 maj 2017

Norges nationaldag och Litteraturtoget 2017

Idag är det en stor dag i vårt grannland Norge. Därför vill jag gärna passa på att berätta att Litteraturtoget kommer att ge sig ut på resa i år igen. Kronprinsessan Mette-Marit är, precis som föregående år, initiativtagare till detta spännande arrangemang. Den 7-9:e juni är det dags för Sørlandet att få besök.


Bild via NSB.

Tåget kör i år från Asker till Kristiansand, med uppehåll även i Bø i Telemark, Gjerstad och Vennesla. Detta är hemtrakter för kronprinsessan, och därför är temat för årets Litteraturtog "hem". På varje station blir det olika litterära aktiviteter och arrangemang. Det är inte utan att jag är lite avundsjuk på norrmännen som har ett Litteraturtog.

Med tanke på Litteraturtogets tema och att detta är ett evenemang i Norge, kan jag inte låta bli att tänka på boken Vitt hav, skriven av den norska författaren Roy Jacobsen. Jag läste den i höstas, efter att ha väntat länge på den. Huvudpersonen Ingrid har under en tid befunnit sig på fastlandet för att arbeta. Men i början av boken bestämmer hon sig för att bege sig hem till ön Barrøya igen. Både Vitt hav och den första boken om Ingrid, De osynliga, är mycket läsvärda böcker. Läs mer om vad jag tycker om dem genom denna länk.

Det blir spännande att följa Litteraturtogets färd även i år, även om det för min del sker på avstånd. NRK brukar rapportera flitigt. Om man vill kan man också engagera sig på sociala medier genom taggen #minbok.



tisdag 16 maj 2017

En engelsk gentleman

Jag håller på att läsa en trilogi, skriven av den brittiska författaren Jane Gardam. Första boken heter En engelsk gentleman och är översatt till svenska av Annika Hultman Löfvendahl och Jan Hultman. Den har jag nyligen läst ut, och den gav verkligen mersmak. Dessvärre måste jag vänta på att få läsa de båda återstående delarna till senare i år. Men den som väntar på något gott ...


Omslag: Moa Schulman.

Sir Edward Feathers är En engelsk gentleman ända ut i fingerspetsarna. Den som möter honom första gången kan säkert få en sinnebild av en man med typisk brittisk "stiff upper lip". Edward är numera en gammal man, och många av hans kollegor, såväl yngre som äldre, har bilden av honom som en person vars liv "rullat på" utan större händelser och vars karriär varit framgångsrik och spikrak. Inget kunde vara mera fel.

Jane Gardam avslöjar sakta och lugnt ett liv, som är riktigt tragiskt. Edward är ett av "imperiets barn". Hans föräldrar hade en gång i tiden valt, eller kanske mer eller mindre tvingats, att bosätta sig Malaya, som var en del av det brittiska imperiet. Att växa upp i Malaya* skulle nog inte vara så illa på sätt och vis. Men gemensamt för "imperiets barn" var att de för det mesta skildes från sina föräldrar vid fem års ålder för att ensamma sändas tillbaka till Storbritannien och fostras och skolas där. Så hade det alltid varit. Så skulle det bli även för Edward. Men kanske blev hans upplevelser värre än för andra imperiebarn. Edwards liv inleddes på ett tragiskt sätt redan då hans föddes. Hans mamma dog i barnsäng. Hans far var troligen skadad av sina krigsupplevelser i första världskriget och kunde inte känslomässigt ta sig an sonen. Sin första anknytning fick han till en ung malayisk flicka, som tog hand om honom. Från denna miljö rycktes han så småningom upp och sändes till Storbritannien. Där fortsatte tragedin. Tillsammans med ett par okända kusiner placeras Edward hos en fostermor, som inte tar särskilt mycket betalt för sin insats. Men det fanns en anledning till det. Senare blir det internatskolan som formar honom. Hela tiden är enda kontakten med fadern i stort sett att denne betalar för sonens uppehälle.

Det är inte konstigt att Sir Edward Feathers vuxit upp och blivit en advokat med "stiff upper lip". Känslorna från barndomen tränger han undan och håller i schack. Det går "bra" ända till han blir gammal. Det är som nybliven änkeman läsaren först får möta Gamle Filth, som han kallas. I ensamheten efter hustruns död kommer tankarna på det som varit. Pö om pö får läsaren ta del av vad som hänt i Edwards liv – ett liv som kollegorna i sin okunskap betraktar som i det närmaste händelselöst. Ytligt sett kan det se så ut; karriär, äktenskap (visserligen barnlöst) och efter pensionen en flytt tillbaka till Storbritannien. Filth som smeknamn har Edward själv hittat på. Det är en förkortning av Failed In London, Try Hongkong och avslöjar lite av Edwards karriärväg.

Om du gillar gripande böcker, som berättas lågmält och lugnt, är En engelsk gentleman en bok jag varmt kan rekommendera. Jag ser mycket fram emot att få läsa de båda övriga delarna så snart de kommer ut. Bok nummer två, En trogen kvinna, är en berättelse ur Edwards hustrus perspektiv. Hon tycks ha levt i sin makes skugga, som ett alltid närvarande stöd, men är det verkligen så? Vissa antydningar om annat finns i första boken. Tredje delen heter De sista vännerna, och i den är advokaten Terry Veneering huvudperson. Han är Edwards kollega och konkurrent genom livet. Deras mycket spända relation blir inte bättre av att Terry har ögon för Edwards hustru. Läsningen i höst är räddad! ;-)





PS Bli inte avskräckt då du ser att inledningen av boken är utformad som en scen ur en pjäs. Resten av berättelsen är skriven i romanform. DS

*Malaya är numera en del av Malaysia.

söndag 14 maj 2017

Tillskärarakademins utställning

När jag var ute på stan sprang jag på en fin utställning, som Tillskärarakademin Malmö står bakom.


Utställningen fångade både mina och andras ögon. Fotograf: Bokskorpionen.

Det fanns flera fina och spännande klänningar i utställningen. De var gjorda av annorlunda material, som till exempel papper, plast, snören och pasta. Det var särskilt en av dessa klänningar som drog mina ögon till sig ...


Fotograf: Bokskorpionen.

... nej, nej, inte den tjusiga långklänningen till höger, även om den är mycket fin.


Klänning av ordbok och snöre. Fotograf: Bokskorpionen.

Jag fastnade för den här lilla söta skapelsen, som är tillverkad av en ordbok och snören. Agnes och Ella har designat och skapat denna kreation, står det på informationsskylten intill. Tänk, en sådan fin klänning man kan göra av en gammal pappersbok!

Vill du också titta på de fina klänningarna? De finns på Caroli City i Malmö. Hur länge till vet jag inte, så passa på!




PS Du vet väl att du kan läsa fler inlägg om vad man kan göra med gamla pappersböcker. Du finner dem under rubriken Pappersböcker. DS

lördag 13 maj 2017

Pelle Lindbergh

Jag fick ett fint boktips igår – direkt från författaren själv! Det var Thomas Tynander, som i en kommentar här på bloggen, avslöjade att hans bok om ishockeylegenden Pelle Lindbergh nu har kommit ut i en ny utgåva. Boken heter förstås Pelle Lindbergh.


Bild via förlaget.

Jag skrev ett litet blogginlägg om Pelle och den gamla boken om honom för nästan två år sedan. Då tyckte jag att boken borde ges ut som ebok, eftersom den var slut på förlaget och svår att få tag på. Det är nämligen en väldigt intressant och gripande biografi att läsa, oavsett om man gillar ishockey eller inte. Jag vet inte om det finns planer på att ge ut nyutgåvan som ebok, men den finns i alla fall som pappersbok önske-ebok nu. Även om man läst den gamla upplagan, kan det vara all idé att skaffa den nya. Den innehåller nämligen uppdaterade kapitel och nyskrivet material. Roligt! :-)



fredag 12 maj 2017

Kirke og orgel

Idag var det en stor helgdag i Danmark, nämligen Store Bededag, och då tycker jag att det passar utmärkt att skriva om en dansk novell och dess författare. Jag har läst Kirke og orgel, skriven av Holger Drachmann.


Karin Nellemose som Grethi.

Kirke og orgel är en mycket sorglig novell. I berättelsen får man möta den unga Marguerite, kallad Grethi, som blivit föräldralös. Mitt i sorgen passar en ung man med inte helt ärliga avsikter på att binda Grethi till sig genom en förlovning. Det är hennes arv han vill åt. Grethi, nedbruten av sorg och vilsen i livet, går med på arrangemanget. Hon har genom sina föräldrar lärt sig att älska musik. I sin bedrövelse söker hon sig till kyrkan när organisten, Mester Ollivier, övar på orgeln. I smyg lyssnar hon på de pampiga orgelverk han spelar. Vid några tillfällen får hon också möjlighet att prata med honom. Då blossar känslorna upp i flickhjärtat. Hon ångrar att hon i ett svagt ögonblick bundit sig vid sin unge fästman, som hon egentligen aldrig haft några känslor för. Mester Ollivier är en äldre man, och då Grethi avslöjar sina känslor, förstår han det omöjliga i situationen. På ett försiktigt och finkänsligt sätt avstyr han hennes tankar och idéer om att de två skulle rymma tillsammans. Det finns dock två andra människor, knutna till kyrkan, som observerar att Grethi har mött Mester Ollivier, trots att det är oskyldigt. Snart känner fler i staden till att hon smyger till kyrkan. Detta får den unge fästmannen att resa krav på att bröllopet ska ske snarast möjligt. Grethi ber Mester Ollivier att han ska öva på orgeln någon dag innan vigseln. Då ska hon smyga dit och lyssna en sista gång. Han har redan lärt henne att kyrkobyggnaden inte tål "fuldt spil" på orgeln. Den är helt enkelt för skör för det. Kanske kan hon i smyg ställa in instrumentet på det läget ändå. Frågan är om hon gör det? Vad händer då?

Jag tycker att Holger Drachmann har lyckats fånga både Grethis och Mester Olliviers känslolägen mycket fint. Det är imponerande att Holger, som ju närmade sig slutet av sitt liv då han skrev Kirke og orgel, har lyckats skildra en ung kvinnas känslor och tankar så väl. Det är lätt att leva sig in i stackars Grethis öde. Handlingen i berättelsen är mestadels lågmäld och ganska poetisk. Men på slutet anar man ett riktigt drama. Läsaren lämnas med funderingar om vad som hände sedan. I denna nyutgivning har man behållit det gamla danska språket, eller åtminstone det mesta av det. Jag, som inte har danska som modersmål, har lite svårt att veta om novellen har blivit nypublicerad i originalversion eller om den blivit något bearbetad. Helt klart är att det inte är fråga om modern danska. Trots det tyckte jag att det gick alldeles utmärkt att läsa den.



Kirke og orgel ingår i den nyutkomna novellsamlingen Fortællinger. Men berättelserna får man räkna som klassiska. Holger Drachmann levde nämligen under åren 1846 till 1908. Just Kirke og orgel tillkom 1904. Holger räknas som en stor författare i Danmark. Han hade dock inte tänkt bli författare från början. Inledningsvis var det konstnär han ville bli. Tjugo år gammal började Holger på Kunstakademiet. Studietiden tillbringade han till stor del på Bornholm, där han inspirerades av havet och skeppen. På Bornholm mötte han också kvinnan som kom att bli hans första fru.


Holger Drachmann, troligen år 1900. Fotograf okänd.

Havet, kusterna och dess befolkning samt sjöfarten stod alltid Holger varmt om hjärtat. Under barndomen följde han ofta med sin far, som var läkare i marinen, på hans uppdrag på olika skepp och fort. Kustmiljön blev Holgers favoritplats. Senare i livet blev han fiskarnas vän, bland annat för att han tog en fiskare från Skagen i försvar då denne höll på att förlora sin tapperhetsmedalj på grund av gamla ungdomssynder. Det är inte konstigt att Holger Drachmann ofta omnämns som marinmålare.


Ett av Holger Drachmanns verk.

Efter att ha inlett sin konstnärliga karriär utvidgade Holger sin verksamhet till att också omfatta författande av dikter och prosa. Inledningsvis publicerade han resebrev och historier från sina resor som konstnär. Så småningom utvecklade han sitt skrivande under ledning av andra stora skribenter. Holger Drachmann har gett ut åtskilliga verk, både noveller, romaner och diktsamlingar, under sitt liv.  


"Havet i oprør"
En målning från Grenen i Skagen, gjord av Holger Drachmann.

Och så var det där med kvinnorna, som han också är känd för. Holger tycks ha varit något av en kvinnokarl. Han var gift flera gånger och träffade också kvinnor vid sidan av äktenskapen. Men detta kan vi lämna därhän. Det är ju hans författarskap som är det intressanta i den här bloggen.


Holger Drachmanns grav.
Fotograf: Bokskorpionen.

Då Holger Drachmann dog var han mycket populär i Danmark. Eftersom han hade varit en av de konstnärer, som blev kända under begreppet Skagenmålarna, och eftersom han också bodde i Skagen under några år mot slutet av sitt liv, blev han efter sin död gravsatt nästan ända ute på Grenen i Skagen. För etthundra år sedan, 1917, började man dela ut ett författarpris i Holger Drachmanns namn. Det heter Drachmannlegatet och delas ut på Holgers födelsedag den 9:e oktober.


Drachmanns hem i Skagen är numera museum. Fotograf: Bokskorpionen.

Man spelade in en film i Danmark 1932 med Holger Drachmanns Kirke og orgel som inspiration. Filmen fick namn efter novellen. Handlingen skiljer sig dock en del från novellen, har jag förstått. I filmen spelade Karin Nellemose rollen som den olyckliga Grethi. Karin Nellemose blev senare mycket känd som Misse Møhge i den populära TV-serien Matador.




PS Kirke og orgel passar förstås utmärkt i novellutmaningens kategori "en novell av en författare som också är poet". DS

torsdag 11 maj 2017

En film om Roald Dahl

Vilken rolig nyhet! Man ska göra en film om Roald Dahls liv. Den skulle jag verkligen vilja se. :-)


Fotograf: Carl Van Vechten.

Läs mer om denna spännande nyhet i Sydsvenska Dagbladets artikel.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...